---

👁 Image

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mecklenburger-spiegelschaf ...

👁 scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

---

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1373

Meconium- Medalj

1374

Meconium, lat. (af grek. mékon, vallmo). 1. Barnbeck
(se d. o.). - 2. Ett namn på opium.

Mecos, folkstam. Se Guachichiles.

Mecoste’thus, zool. Se Gräshoppor.

Med. Se Medicus, F. K.

med., i grammatiken förkortning för medium (se
d. o.^ 1).

Medalj (it. medaglia, af lat. metafllum,
metall). 1. Skådepenning, minnespenning, metallstycke
(i guld, silfver, brons e. d.) af ett större mynts
form och bärande präglade (gjutna) relief-figurer,
sinnebilder samt inskrift till åminnelse af någon
berömd person, någon stor bragd eller märklig
tilldragelse. - 2. Prispenning, belöningspenning,
i metall präg-ladt hederstecken, utdeladt som pris
vid utställningar, vittra täflingar, idrottsfester
o. s. v., eller ock som en gärd af offentlig
erkänsla. Prismedaljer graderas i guld-, silfver-
och bronsmedalj (l:a, 2:a och 3:e pris). Bland de
svenska belöningsmedaljer, som utdelas af K. M:t
eller af konungen, må nämnas: tapperhetsmedaljerna
För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss,
För krigsmannaförtjänster, äfven kallad Svärdsmedaljen
(se d. o.; jfr äfven Krigsmedalj, Svensksundsmedaljen
och Karl Johans medaljen), Serafimerme-daljen
(se d. o.), medaljerna För berömliga gärningar
(lifräddning o. d.), Sui memores alios fecere merendo
(se d. o.), För nit och redlighet i rikets tjänst,
För medborgerlig förtjänst, Illis, quorum meruere
labores (se d. o.). För nyttiga uppfinningar
och För förtjänst om den frivilliga sjukvården
(st. 1911). Dessutom ha Karl XV och hans efterträdare
utdelat enskilda belöningsmedaljer, t. ex. Litteris et
artibus (se d. o.), Oskar II äfven In sui memo-riam
(se d. o.). Patriotiska sällskapet utdelar medalj
För långvarig trogen tjänst och Emmerymedal-jen (se
d. o.), sällskapet Pro Patria tillerkänner medaljer
För trohet och flit samt För medborgerliga dygder. -
3. En senare tids benämning på antika mynt. - Vid
präglingen slås en medalj flera gånger (medan däremot
myntet präglas i ett slag) och glödgas emellan hvarje
prägling.

Under renässanstiden nyttjades i Italien och Frankrike
orden medaglie och médailles för att beteckna
metallföremål, som till utseendet liknade mynt, men
icke voro afsedda att användas i handel. Man gaf då
dessa namn äfven åt de antika mynten, som sedan länge
förlorat karaktären af penningar. Den första olikheten
mellan mynt och medaljer är således den, att myntet,
men icke medaljen, är afsedt för tillfredsställande af
praktiska kraf. En annan olikhet ligger däri, att man
på medaljen vida mera nedlade ett konstnärligt arbete,
hvilket af praktiska skäl i allmänhet icke kunde komma
mynten i lika hög grad till godo. För det konstnärliga
arbetets skull fick medaljen i regel större mått än
mynten. Då i franskan och italienskan ordet medalj är
dubbeltydigt, använder man ofta för att beteckna den
nyare tidens medaljer orden médaillons och medaglioni
(i svenskan har medaljong, se d. o., fått en annan
betydelse). – Medaljens uppgift är att hugfästa
minnet af någon person eller någon tilldragelse;
man talar om offentliga eller privata medaljer. Förr
skilde man regelbundet mellan medaljer och jeton-ger,
hvilket ord användes för små, i regel mindre
konstnärligt utförda medaljer, afsedda för mindre

betydande ändamål (so J e t o n g). Till jeton-gerna
hörde äfven de s. k. kastpenningarna, som fordom
utströddes bland åskådarna af ett kröningståg eller
ett kungligt eller furstligt begrafningståg. Nutida
samlare skilja icke jetongerna från de verkliga
medaljerna. - Det har händt, att man i nyare tid
låtit myntet vid sidan af sin betydelse i praktiskt
hänseende äfven påminna om en tilldragelse eller en
person, i hvilket fall det kan vara svårt att säga,
om man har att göra med ett mynt, en skådepenning
eller ett praktmynt (ty. schaumiin-ze o. s. v.; ordet
användes stundom om medaljer) eller med en medalj. -
Medaljen har vanligen en cirkelrund kontur. Tidigare
förekommo stundom kvadratiska eller rombiska medaljer
(äfven mynt af sådana former ha förekommit); numera
präglas vid sidan af de runda (egentliga) medaljerna
rektangulära, s. k. plaketter (se d. o.).

Under den grekiska forntiden förekom ingen skillnad
mellan mynt och medaljer. Mynten voro medaljer,
d. v. s. så godt som hvart forngrekiskt mynt
är, om än aldrig så litet, ett föremål af högt
konstvärde. Tjocka och försedda med bilder af mycket
hög relief, motsvara de icke nutidens fordringar
på ett praktiskt anordnande af myntet. När detta
under den fortgående ekonomiska utvecklingen blef
en hufvudsak, upphörde myntet att ega karaktären
af konstverk. Kedan under den romerska kejsartiden
började hänsynen till det praktiska krafvet göra
sig gällande; mynten blefvo mindre tjocka, bilderna
flackare. Då hände det, i enstaka fall från början af
kejsarperioden, mera allmänt från kejsar Hadrianus’
tid, att man präglade bronsmedaljer af högt konstvärde
(se pl. I, fig. 1). Augustus hade åt sig och sina
efterträdare förbehållit rättigheten att prägla
mynt af ädel metall, men brons-myntningen hade
han anförtrott åt senaten. På dennas bronsmynt
förekomma därför de två bok-stäfverna S C (Senatus
consulto}. På kejsarnas bronsmedaljer, afsedda
att vara hedersgåfvor eller för allmän utdelning,
saknas dessa bokstäfver. Dessa medaljer ha ibland
bronsmyntens mått och vikt, ibland äro de större,
somliga äro försedda med en ögla och ha sålunda varit
ämnade att bäras. Dessa medaljers värde låg i det
konstnärliga utförandet och i gifvårens person. Redan
under Severus-ättens tid började konstnärligheten
minskas, under Gal-lienus’ tid var förfallet i detta
afseende ohjälpligt. Under de Konstantinske kejsarnas
tid, särskildt under Valens, präglades medaljer i
guld, vanligen stora, försedda med en ögla och ofta
med en rik omfattning. På ena. sidan ses kejsarens
bröstbild, på den andra en bild af gudinnan Roma
eller segergudinnan ; omskriften (legenden) lyder
ofta Gloria Romanorum. Dessa guldmedaljer, hvilkas
konstvärde är mycket klent (jfr fig. 2), voro afsedda
att utgöra kejserliga gåfvor till de ofta orolige
barbariske höfdingarna utanför eller strax innanför
rikets gräns i norr. Många ha också blifvit hittade
inom den ungerska monarkiens område. För oss äro dessa
romarkejsarnas guldmedaljer af särskildt intresse
därigenom, att de gett upphof åt de i våra jordfynd
så talrikt förekommande guldbrakteaterna. De, som icke
haft lyckan att af kejsaren mottaga originalmedaljer,
kopierade sådana mer eller mindre barbariskt. I
början voro dessa efterbildningar två-sidiga, liksom
förebilden, med kejsarens hufvud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

---

👁 Valid HTML 4.0!
👁 All our files are DRM-free

---