Kagg och Kagge var namnet på ett antal numera utdöda svenska adelsätter. Släkten Kagg förekommer i Södermanland och Västergötland, men antas ha sitt ursprung i Uppland.^[1]

En första ätt Kagg, av gammal svensk adel, introducerades på Riddarhuset redan vid dettas inrättande 1625 och uppflyttades 1642 i den så kallade "riddarklassen".

Adliga ätten Kagg med okänt nummer upphöjdes 1651 i sin helhet i friherrevärdighet. Genom att ätten på detta sätt utgick som adlig innan den ännu gällande numreringen av Riddarhusets ätter slutligt etablerades 1727 saknar den ättenummer i sin ursprungliga värdighet. Som friherrlig ätt erhöll den dock i sinom tid nummer 27. Den introducerades 1652 och utdog 1772.

En medlem av ätten, riksrådet och fältmarskalken Lars Kagg (1595–1661), upphöjdes 1653 i grevlig värdighet och introducerades som sådan 1654 med nummer 18. Lars Kagg slöt dock själv denna grevliga ätt endast sju år senare.

Ytterligare en adlig ätt Kagg introducerades även den 1625 och erhöll så småningom nummer 68. Denna uppflyttades år 1778 i den då återupprättade riddarklassen, men utgick med Bengt Gabriel Kagg 1790.

• Mattias Kagg
• Nils Kagg den äldre (–1601)
• Matts Kagg (1590–1629)
• Lars Kagg (1595–1661)
• Nils Kagg (1598–1653)
• Nils Kagg den yngre (1624–1673)
• Nils Kagg (1636–1699)

• Carl Hallendorff (red): Sveriges Riddarhus (Stockholm 1926)
• Sveriges Ridderskap och Adels kalender 2004 (Stockholm 2003)