Wuchang var under Qing-dynastin huvudstad i provinsen Hubei och var belägen, på högra stranden av Yangtze-floden, mitt emot mynningen av floden Hanjiang. Staden hade ett myntverk samt tillverkning av järn och stål. 1890 upprättade det Svenska missionsförbundet en missionsstation i Wuchang.

Hankou, som öppnades för främlingar 1861 enligt fördraget i Tianjin 1858, var den dominerande platsen för utlandets handel med de västra och centrala provinserna. Staden var ändpunkt för den 1200km. långa, av ett belgiskt bolag byggda, järnvägen till Peking. Efter det att övre Yangtze-floden gjorts farbar för ångare, blev Hankou en handelsmetropol, som i betydelse i Kina var underlägsen endast Shanghai. Den hade daglig ångbåtsförbindelse med Shanghai, och mindre ångare gick regelbundet till Yichang.

I början förmedlades 70 procent av importen genom utländska handelshus, men allt eftersom lyckades kinesiska handelsmän överflygla dessa. Förutom te, som var den förnämsta exportartikeln, utfördes från Hankou opium, råsilke, hudar, bomullsgarn och gurjunbalsam. Införseln utgöres av bomulls- och yllevaror, metallarbeten, petroleum och socker. År 1906 steg exporten till utlandet till 8,5 miljoner och importen från utlandet till 16,6 miljoner. Tehandeln låg mest i ryska händer. Dessa hade stora ångfabriker för beredning av te. Teet fraktades huvudsakligen sjövägen till Odessa, och också landvägen via Tianjin och Sibirien. I staden arbetade också flera missionssällskap, och Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Ryssland hade särskilda områden upplåtna åt sig (utan territoriell jurisdiktion), det första sedan 1861, de senare sedan slutet av 1890-talet. De tre städerna led ofta av svåra översvämningar.

Hanyang var beläget på vänstra stranden av Yangtze, som skiljde det från Wuchang, och vid mynningen av Hanjiang, som skilde det från Hankou. Staden var länge säte för en metodistisk mission, och i staden fanns också järnverk och en vapenfabrik.

10 oktober 1911 utbröt en resning mot Qing-dynastin i Wuchang, vilket blev startskottet för Xinhairevolutionen. De upproriska besatte arsenalen i Hanyang och massakrerade den fåtaliga garnisonen med manchuiska trupper. Rörelsen spred sig hastigt till de större städerna i provinserna Hunan och Hubei, och i sin nöd återkallade regeringen den 14 oktober Yuan Shikai till Peking och gjorde honom till arméns högste befälhavare. Året därpå abidikerade kejsaren till förmån för den nygrundade Republiken Kina.

När Kuomintang tillfälligt splittrades under Nordfälttåget 1926-1927 var Wuhan huvudstad för vänsterflygelns nationella regering, som bland annat leddes av Wang Jingwei, Soong Ching-ling, Eugene Chen och T.V. Soong.

Under det andra kinesisk-japanska kriget var Wuhan tillfällig huvudstad efter det att Nanjing fallit i japanska händer i december 1937. När japanerna även erövrade Wuhan i oktober följande år, flyttade Chiang Kai-shek huvudstaden till Chongqing.

👁 Image
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wuhu, 1904–1926.

• Rowe, William T.(1984)(på engelska).Hankow: commerce and society in a Chinese city, 1796-1889. Stanford, Calif.: Stanford University Press. Libris 5694207. ISBN 0-8047-1204-2
• Rowe, William T.(1989)(på engelska).Hankow: conflict and community in a Chinese city, 1796-1895. Stanford, Calif.: Stanford Univ. Press. Libris 5694413. ISBN 0-8047-1541-6 (alk. paper)