bål

• uttal:boːl

1. stor brasa, särskilt med höga, flammande lågor; vanligen antänd på trave av ved eller dylikt; ofta offentligt för att fira något; förr som begravningsritual och dödsstraff

   Synonymer: brasa, kase

   Som straff för häxeri brändes hon på bål.

   Sammansättningar: gravbål, majbål, midsommarbål, midvinterbål, lägerbål, bokbål, skivbål

2. hög uppstaplad av ved eller andra brännbara ämnen avsedd för antändning

   Ett bål byggdes av plankorna utanför stadsgränsen.

3. straff genom bränning på bål (hög av ved)

   Levande bränning var praxis fram till runt senast 1640 och inga domar till bålet beviljades efter överprövning av hovrätten under senare delen av 1600-talet.

4. (anatomi) människans överkropp (bestående av bröstkorg och magparti, förutom huvud och extremiteter) 👁 Gäller det inte snarare delen av kroppen under/inuti bröstkorgen, och ner till könsorganen?
   

   Synonymer: torso

   Sammansättningar: bålrullning

5. större skål för drycker, som med hjälp av en slev portioneras ut i dricksglas

   Synonymer: bålskål

6. lättare, spritsig, ofta frukt- och alkoholbaserad dryckesblandning som ofta serveras i en bålskål; förr mestadels punsch

bål

1. bål