Anne-Maj och Leif Blomqvist har fött upp grisar i över trettio år. En gång i tiden var verksamheten ekonomiskt lönsam, men under årens lopp har de ekonomiska realiteterna blivit allt mer krassa. Anne-Maj Blomqvist har börjat kalla verksamheten för välgörenhet.

– Om man inte har ett brinnande intresse att hålla på med välgörenhet så gör man väl något annat, men här lever vi enligt den gamla devisen att man ska ha djur på gården, säger Anne-Maj Blomqvist och ger en morot åt en av hästarna i stallet.

Hygienkraven i svinhuset är så strikta att ingen utomstående får sätta sin fot där. Anne-Maj Blomqvist gör sig ändå mödan att själv byta om och gå in i svinhuset för att hämta ut en tio dagar gammal kulting för fotografering.

En god stund poserar den tjänstvilligt i Anne-Majs famn men sedan visar den att det räcker och då får den gå in i svinhuset igen.

Lönsamhetskrisen håller ändå på att ta musten ur husbondsfolket på Övre Backa. Tillsammans odlar de spannmål och driver smågrisproduktion.

Smågrisproduktionen innebär att suggorna i svinhuset föder kultingar vilka bor kvar tills de väger omkring 30 kilogram. Därefter transporteras de vidare till andra svinproducenter som föder upp svinen tills de ska slaktas.

Efterfrågan lider och kostnaderna stiger

– Den senaste tiden har det varit svårt för oss att bli av med grisarna. Förmedlingsbilen kommer inte och hämtar grisarna eftersom slaktsvinsproducenterna inte vill fylla upp sina slaktsvinhus. De inser att det är mindre förlust att hålla svinhuset tomt än att köpa in slaktsvin, säger Blomqvist.

I vanliga fall kommer förmedlingsbilen och hämtar smågrisarna varannan vecka, men nu har det räckt över en månad mellan leveranserna.

– Det betyder att grisarna stannar här tills de blir större och behöver mera halm, mera plats och mera mat, förklarar Anne-Maj Blomqvist.

Utan leveranser blir det inga inkomster utan enbart kostnader för Blomqvists.

Priset på foderkorn sköt i höjden

Skörden av foderkorn blev dessutom sällsynt dålig just i år vilket betyder dyra kostnader för dem som behöver köpa kornet.

Blomqvists odlar själv så pass mycket korn att det torde räcka till den egna åtgången i svinshuset.

– Det blir nog jädrans dyrt om man måste köpa in foderkorn.

Däremot räcker kornskörden inte till försäljning till andra vilket den gör i vanliga fall.

– Just nu känns det som om hela svinnäringen är på väg åt skogen. För egen del är vi glada att vi inte satsat på några stora investeringar eller nybyggen, men hur i herrans namn ska de som satsat stort alls överleva? frågar hon sig.

Orsakerna bakom den dåliga lönsamheten är flera. Konsumtionen av griskött har minskat under de senaste åren och grisnäringen i Finland fick sig en ordentlig törn redan för flera år sedan då Ryssland införde importförbud av europeiskt svinkött. Blomqvist befarar också att strängare regler på sikt kommer att kräva nya investeringar och ökade kostnader.

Att jobba med djur gör gott

För Anne-Maj Blomqvist är djuruppfödningen en näring som alla andra och hon är ganska trött på kritiken som ständigt kommer utifrån.

– Om man sköter sina djur väl och gör sitt bästa, jobbar för dem varje dag och vet att de har ett gott liv tycker jag att det är helt okej att de slutar sina dagar på tallriken, säger Blomqvist.

Hennes arbetsdag både börjar och slutar i svinhuset där hon tillsammans med maken ger grisarna mat, städar och putsar, kör in halm, seminerar och ser till att alla smågrisarna har det bra och får mjölk. Under dagens lopp blir det oftast två eller tre arbetspass i svinhuset.

– Det ger mycket att jobba med djur. Det passar för människor som tycker om att sköta och vårda. En del blir hemvårdare, en del blir sjukskötare och jag har blivit svinskötare. I det långa loppet handlar det om driften eller instinkten att vårda, säger Anne-Maj Blomqvist.