BRYSSEL / HELSINGFORS Diskussionen om möjliga lösningar för att trygga Ukrainas säkerhet går het efter de senaste veckornas diplomatiska strävanden mellan USA:s, Rysslands och Ukrainas presidenter samt ledare för europeiska stater.

Samtidigt råder en förvirring kring vad som egentligen avses med de olika former av säkerhetslösningar och stödinsatser som diskuterats i offentligheten.

Anton Staffans, doktorand vid Tammerfors universitet, och Katariina Mustasilta vid Utrikespolitiska institutet efterlyser i en insändare i Helsingin Sanomat en mer nyanserad diskussion om det framtida stödet till Ukraina.

– Det handlar om stora frågor, om krig och fred och om att möjligtvis skicka västliga och till och med finländska trupper till Ukraina. Då är det viktigt att vi kan föra en klar politisk debatt, säger Anton Staffans.

Oklarheter i hela västvärlden

Staffans säger till Svenska Yle att han i första hand reagerat på hur debatten om säkerhetslösningar förs i medierna och bland politiker i Finland. Men begreppsförvirring råder även i internationella sammanhang, menar han.

– Jag tycker att det även internationellt funnits viss oklarhet gällande terminologin och begreppen. Till och med i Storbritannien tycker jag att det på högsta politiska nivå funnits vissa röster som talat om fredsbevarande och säkerhetsgarantier rätt så blandat, säger Staffans.

Staffans anser att även om politiker i Finland i allmänhet blivit mer försiktiga med begreppen så händer det fortfarande att säkerhetsgarantier, krishantering och fredsbevarande blandas ihop i den offentliga debatten.

Olika begrepp, olika åtaganden

Att skilja mellan begreppen är viktigt för att det ska bli klart vad Finland, tillsammans med andra villiga länder, eventuellt förbinder sig till i framtiden, konstaterar Staffans.

– Säkerhetsgarantier kan handla om väldigt mycket. Allt från det vi redan gör i form av materiellt, politiskt och logistiskt stöd till Ukraina. Men det kan också gå hela vägen till avskräckning med hjälp av kärnvapen, säger han.

Säkerhetsgarantier kan även innebära västliga trupper i Ukraina, vilket skulle signalera en form av militär allians och ett åtagande att ingripa direkt vid en eskalation.

Fredsbevarande och militär krishantering innebär däremot vanligtvis en närvaro för att stabilisera en krissituation, ofta med FN-mandat, och utan åtagande att bekämpa en annan stat.

– Dessutom utgår man ofta från att de som agerar som fredsbevarare i en viss region eller ett land ställer sig neutralt till själva krisen, fortsätter Staffans.

Risk för att en felaktig bild uppstår

Om begreppen blandas ihop riskerar både beslutsfattare och allmänheten att få en felaktig bild av vad olika insatser innebär.

– Främst handlar det om att vi inte vet vad vi talar om. Och då vet vi kanske inte vad vi går med i, säger Staffans.

Han påpekar att han inte tar ställning till vilken lösning som är bäst för Ukraina, men betonar vikten av att diskussionen förs utifrån klara definitioner.

– För att vi ska kunna föra en politisk debatt måste vi veta vad begreppen betyder.

Vagheten kan vara avsiktlig

Enligt Staffans kan den vaga terminologin ibland vara medveten.

– Det kan handla om att man inte vill visa alla sina kort i det här skedet. Eller så vill man helt enkelt inte visa att man kanske inte har kommit så långt i processen ännu, säger han.

Samtidigt använder Ryssland ofta begreppet säkerhetsgarantier på ett sätt som syftar till att skapa ytterligare förvirring i diskussionen.

I insändaren i Helsingin Sanomat skriver Staffans och Mustasilta att säkerhetsgarantier kan vara avgörande för Ukrainas framtida säkerhet, men att det är just därför diskussionen måste föras med tydliga termer.