På Trädgårdsgatan i Lovisa tar sig ivriga besökare fram mellan husknutarna. De tar snällt av sig skorna innan de stiger in i ett av de 42 husen som i år öppnat sina dörrar för allmänheten.

Loppmarknader ordnas på gator och på innergårdar. Ur ett fönster hör man en pianist spela. Besökare tar skydd från duggregnet och går genom husen i långa köer.

Husen som deltar i årets Lovisa Historiska Hus är alla över hundra år gamla. Evenemangsarrangören är föreningen Historiska Hus rf, som grundades 2009.

I år är Kai Nyyssönen projektledare för evenemanget för första gången.

– Jag tycker att det är de som bor i huset som gör husen speciella. Vi har så många hus, men de är så olika och personliga. Det är människan, inte husen, som gör det här evenemanget. Deras vision, säger Nyyssönen.

Nyyssönen betonar att många hus renoverats i tiotals år och att det är mycket viktigt för ägarna.

En som renoverat sitt hus i snart femtio år är Lasse Petas.

Han äger ett hus från 1800-talet på Trädgårdsgatan. Det här är första gången han öppnar upp sitt barndomshem för allmänheten. Petas är stolt över att visa upp sitt hem.

– Jag är en öppen person. Det är trevligt om folk vill komma och titta, säger han.

Husägarna har i många fall skrivit lappar om husets historia, och historiska föremål eller annat som kan tala till husets ålder har ställts ut.

Petas har till exempel dedikerat den delen av huset som en gång varit en skobutik. Här har han ställt ut skor som inte sålts intill originalskylten.

Sedan 2005, då evenemanget ägde rum för första gången, har det vuxit. Susanne Vauhkonens familj har öppnat upp dörrarna för allmänheten en gång per år sedan 2005.

– Det är en livsstil redan, det är en tradition att vi ställer upp. Vi marknadsför också Lovisa, men vi gillar förstås evenemanget. Vi gillar att träffa människor och diskutera med människor.

Vauhkonens hus heter Villa José, döpt efter Susannes son. Äldsta delen av huset byggdes 1850, och kvarteret kring huset jämför Vauhkonen med Astrid Lindgrens Bullerbyn ur böckerna Barnen i Bullerbyn. Då Vauhkonens barn var unga sprang de från gård till gård och området är mycket säkert, intygar Vauhkonen.

Lovisa stad har samtidigt öppna dörrar till exempel på Rådhuset.

Också andra programpunkter ordnas runt om i Lovisa, och då man går runt i staden känns det som att det händer någonting i varje hörn. Musikanter spelar på en bakgård intill loppmarknadsbord och till exempel samlar- och antikmässa ordnas.

Elin Symes har besökt Lovisa Historiska Hus sedan 2018, och har rötter i Lovisa.

– Jag har fortsatt att komma på evenemanget för att det är roligt att se hur vissa hus utvecklas och hur husägare inreder på olika sätt, och för att se de nya husen som kommer med varje år, säger Elin.

Hon besöker evenemanget tillsammans med Nicolas Peltoniemi, som för första gången tar del av evenemanget.

– Jag tycker jättemycket om gamla hus så det är jättespännande att få se, säger Peltoniemi.

– Det är jättefint att människor öppnar sina dörrar och visar hur de bor. Det är en jättefin möjlighet att få se på gamla hus och hur historien syns i inredningen, säger Saymes.

Andra förstagångsbesökare är Esa och Anita Kantoluto. De har åkt till Lovisa från Lahtis enkom för evenemanget.

– Egentligen var jag först ivrig på att åka tåg från Lahtis till Lovisa för mässan, men vi körde bil. Vi gillar gamla hus och gammal finländsk historia, säger Esa Kantoluoto.

Anita Kantoluoto tycker att det har varit inspirerande att se hur olika husägare inrett, och tycker att det är mysigt och fint med loppmarknad och hembakt bröd.

Esa Kantoluoto har haft fokus på detaljerna, i enlighet med evenemangets tema.

– Det var en väldigt rolig grej. En knivställning. Det var gamla böcker på rad och så hade man bundit ihop dem med ett snöre och stuckit knivarna emellan, säger Esa Kantoluoto.

Esa Kantoluoto har alltid älskat gamla byggstilar.

– Jag vill bevara det gamla som vi har i Finland. Vi har en väldigt ung historia. Så allt vi har här, timmerhus framförallt, är viktigt att bevara. Den kulturen och att ta vara på ett ekologiska byggnadssätt, säger Esa Kantoluoto.

Husen som är med i evenemanget är gamla och det historiska intresserar besökarna.

– Tänk om väggarna kunde tala, säger Anita Kantoluoto.