En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.

”Ding-dång, ding-dång … och klockorna i Åbo domkyrka slog 12.”

Den 19 juni 1944 kunde man för första gången höra klockorna i Åbo domkyrka ljuda i radion vid tolvslaget – mitt under den sovjetiska storoffensiven på Karelska näset.

Avsikten var att i denna nationens ödestimma ingjuta hopp i folket.

Den 25 april 1944 skickade den förmögne affärsmannen och chefredaktören för Hufvudstadsbladet, Amos Anderson, ett upprop till Rundradions direktion. Där uttryckte han en önskan om att tolvslaget skulle bli ”den eftertankens och besinningens djupa stund som det kunde vara”.

Förhoppningen var att tolvslaget i radion skulle förvandlas från en enkel tidssignal till en högtidsstund. Tanken var att det skulle ”skänka hela landet några korta, värdefulla ögonblick av lugn, ro och glädje”, som man konstaterar i Radiobladet med anledning av Andersons initiativ.

I Radiobladet uttrycker man också en förhoppning om att man kunde förena klockringningen med ett sång- eller musikstycke av lämpligt slag – kanske en medeltida hymn, ett orgelstycke, en psalm eller eventuellt ett stycke körsång.

Vurmade för medeltiden och katolicismen

Kimitosonen Amos Anderson var djupt troende. Han vurmade för katolsk mystik och hyste en stor kärlek till medeltida kyrkor – såväl hembygdens kyrka i Kimito som klosterkyrkan i Nådendal och Åbo domkyrka.

Under åren 1925-1929 engagerade sig Anderson i restaureringen av domkyrkan i Åbo.

Sedan år 1922 satt han i riksdagen invald från Åbo valkrets för Svenska folkpartiet. Som sitt första ärende lade han fram en motion om att staten skulle bekosta renoveringen av Åbo domkyrka. Det gällde förberedelserna inför kyrkans 700-årsjubileum år 1929.

Anderson var medlem av restaureringskommittén och önskade att kyrkans medeltida prägel skulle återställas. Han ville bland annat förse fönstren med glasmålningar föreställande Madonnan och helgonen.

Förslaget mötte motstånd, eftersom man ansåg att färgade glasmålningar skulle ge kyrkan en alltför katolsk prägel.

Anderson var besviken. Han hade donerat en ansenlig summa till en tävling om glasmålningar för kyrkan.

Glasmålningarna genomfördes inte enligt planen. En del skisser köptes in av Ateneum och några finns i dag i Andersons eget hemkapell på Georgsgatan i Helsingfors.

Svenska Yles ledning pudlade

Amos Anderson ville att klockrigningen skulle vara en högtidlig stund och högtidlig var också hans versifierade skrivelse med titeln ”Till direktionen för Finlands Rundradio” som publicerades den 6 maj 1944 i Hufvudstadsbladet.

Texten är rätt så svulstig och deklamatorisk, högtravande och pompös – men uttrycker också en stark känsla för tradition och historia, samhörighet och själsfrändskap över generationerna.

Att klockringningen från Åbo domkyrka i samband med tolvslaget är en viktig tradition fick ledningen för Svenska Yle erfara när man i samband med radioreformen i slutet av 1990-talet valde att slopa klockringningen.

Lyssnarna reagerade med bestörtning och kraft, och ledningen tvingades göra en pudel.

På Yle Yksi håller man fast vid traditionen att läsa ett stycke tankar för dagen efter att klockorna i Åbo domkyrka tonat ut, men på Yle Vega har man frångått denna sed för länge sedan.

Lyssna på Kulturpodden om Amos Anderson och pjäsen Amos på Svenska teatern: