Ett finländskt samfund med sekteristiska drag – finns det verkligen? Ja, och Finlandssvenska krimpodden: Domedagssekten i Uleåborg berättar dess historia.

Innan Finlands förebedjare fick sitt nuvarande namn gick rörelsen under namnet Uleåborgsprofetian, eller Heinolaisuus på finska.

Allt började med Laila Heinonen som år 1960 fick en profetia direkt från Gud. Hon fick i uppdrag att hitta 800 000 brinnande kristna, och hon fick ett år på sig, annars skulle fienden komma in över Finlands gränser. Fienden, i det här fallet, tolkade hon som Ryssland.

Eftersom finländarna ganska nyligen kommit ut ur ett krig var det många som lyssnade på Laila. Det skickades ut häften med profetiorna både på finska och på svenska.

En av dem som tidigt fick läsa profetiorna var Nils Holm. Han har varit professor i religionsvetenskap vid Åbo Akademi i 30 år. Numera är han pensionär.

– Folk blev väldigt till sig. Särskilt i lågkyrkliga sammanhang, som i pingströrelsen och andra liknande rörelser, säger Holm.

När han fick höra om Lailas budskap var han 18 år och bodde på Åland. Holm rörde sig ofta i kyrkliga sammanhang och många pratade om profetiorna.

Ett varningens ord från Gud

Finländarna led fortfarande av ett krigstrauma och tanken på att Finland än en gång skulle dras in i ett krig gjorde många rädda.

Även inom den lutherska kyrkan fanns det många präster och församlingsmedlemmar som hörsammade budskapet.

– Tusentals människor tog det på allvar och tänkte att det här är ett varningens ord från Gud, säger Holm.

Profetiorna spreds inte bara i Finland utan också i Sverige och Norge. Många sökte sig till Uleåborg för att lyssna på Lailas predikningar.

En av de svenskar som blev varse om rörelsen är John-Erik Sturesson. Han befann sig på ett kristet ungdomsläger i Lahtis när han fick höra ett allvarligt budskap från Laila.

– Det löd så här: ”Nu är Sverige Sodom, och jag måste döma Sverige. Domen är oåterkallelig.” Gud skulle alltså döma Sverige. Det fanns ingen framtid för landet längre, säger Sturesson.

Budskapet gjorde honom så upprörd att han sökte upp Laila. Efteråt höll de kontakten och några år senare flyttade Sturesson till Uleåborg. Han kom med tiden att bli en av de viktigaste medlemmarna i gruppen.

Rörelsen förändrades

I början handlade det mest om att finländarna måste bättra sig för att fienden inte skulle komma över gränsen. När inget hände och Finland fortsatte att vara ett självständigt land, började rörelsen så småningom förändras och blir mer sluten.

Men vad fick rörelsen att börja likna en sekt? För att förstå det, måste vi först förstå varför människor söker sig till en religion.

– Människan behöver ett symbolspråk för att klara av det här livet. Det blir liksom en prydnad på vårt vardagliga liv – att få in helger och olika slags föreställningar om gudar, Jesus och den heliga ande. Vi människor behöver det här för att reda ut vår existens i livet, säger Nils Holm.

Holm har fördjupat sig i flera olika religioner och ser många likheter mellan dem.

– De har olika uttryckssätt men i botten finns det en grogrund som alla måste acceptera, till exempel det symboliska språkbruket. Då får man livet att bli mycket färgrikt, intressant och roligt. Men sen kan det ju gå överstyr ibland.

Det är ofta Gamla testamentet som kan ställa till problem. Om vi utgår från kristendomen finns det nämligen massor av profetior i den delen av Bibeln.

– Ifall man läser in sig på dem och samtidigt har en omgivning som är lite skakig, så är det mycket lätt att läsa in profetiorna också i vår tid, säger Holm.

Gamla testamentets profetior

Holm berättar att det finns grupperingar över hela vår värld som tar Gamla testamentets profetior på blodigaste allvar. Då kan det gå åt det negativa hållet.

Det var också det som hände i Uleåborg. Laila Heinonen och hennes familj hade läst in sig på Gamla testamentet. De såg på den skakiga omgivningen, med kalla kriget som var i full gång, och tolkade profetian enligt det.

När rörelsen blev mer sluten förändrades också reglerna för gruppen. Det började allt mer handla om hur medlemmarna skulle leva sina liv, och vad de skulle avstå ifrån.

– I sådana här sammanhang är det också vanligt att sexualitet kommer in i bilden, och här fanns också sådana drag. Till exempel att vissa människor skulle betraktas som mer heliga, säger Nils Holm.

Sexualitet och tankar om vad som är rätt och fel inom det sexuella är något som ofta kan förknippas med strikta religiösa rörelser.

– Vi har till exempel Korpelarörelsen, som härstammar från Laestadianismen. Där blev det sexuella väldigt uttalat. När det gäller sekter finns nästan alltid sexualiteten med på ett hörn någonstans.

I Korpelarörelsen levde medlemmarna ut det sexuella, i Finlands förebedjare var det tvärtom. Tankar på sex var oerhört syndigt och Laila bestämde vem som skulle gifta sig med vem. Redan som barn blev man bortlovad till sin framtida partner.

– Man skulle gifta sig som ung och hålla sexualiteten i styr. Det var den gamla sexualmoralen som de ville predika hela tiden, säger Holm.

Rörelsen tvingades lämna kyrkan

När rörelsen förändrades uppstod också konflikter och Uleåborgs domkyrka tog avstånd från Laila och hennes profetior. Det gick så långt att rörelsen tvingades lämna den lutherska kyrkan och flytta från Uleåborg.

– Det här var ju väldigt dramatiskt för dem själva. Och det är mycket typiskt för sådana här rörelser, att man växer fram i en miljö där det finns politiska och allmänna saker som fordrar en slags tolkning. Då kan man gripa till sådana här gammaltestamentliga profetior och tolka världen med dem, men samtidigt kanske man går till ytterligheter och lyfter fram saker och ting som prästerskapet och vanliga människor inte klarar av. Då tar man alltså steget in i sekterism.

Holm berättar att ordet sekt härstammar från latin.

– Sekare på latin betyder att skära av. I det här fallet skär man så att säga av sig, genom att ha en eller ett par viktiga tankar som man talar om hela tiden. Laila och de som följde henne tyckte att bönerna för Finland var det viktiga. Och alla skulle ställa upp på det hela, men det kunde ju inte prästerskapet i Uleåborg göra, säger Holm.

Isolation typiskt för strikta religiösa rörelser

Att bli utesluten från kyrkan, och därför flytta och ytterligare isolera sig, är också typiskt för strikta religiösa rörelser.

– I samband med det så blir rörelsen väldigt radikaliserad och måste värna om sina anhängare, så det blir nästan förbjudet att lämna rörelsen, säger Nils Holm.

Holm har själv intervjuat avhoppare från Finlands förebedjare, som berättat om hur svårt det var att lämna rörelsen.

– En kille berättade hur han utsattes för väldigt hård kontroll natt och dag. Men en natt när hans kontrollant sov, så tog han tillfället i akt och sprang bort. Och han fick springa långt och länge för att undgå rörelsens långa hand, så att säga. Men han klarade sig.

Inte heller efter att man lämnat en strikt rörelse är det enkelt, speciellt inte om man fötts in i den.

– Om man föds in i en sån här rörelse och får mycket stränga regler för hur man ska leva och tänka och tro, så är det svårt att komma ut. Det kan ta åratal att komma ifrån. Det brukar bli väldigt stora problem över lång tid, även om man lyckas frigöra sig och kanske stå på egna ben en tid.

Holm säger att det bästa sättet att kunna gå vidare är att gå i terapi. Man måste prata om det man varit med om.

– Det blir ett sår inom en som man nästan aldrig kan försonas med. Sådana saker sitter mycket djupt och man kommer egentligen aldrig ifrån det, men man måste ju leva med det i alla fall.

John-Erik Sturesson var utvald

En som också lämnat rörelsen är John-Erik Sturesson från Sverige. Men han var en hängiven medlem i flera år, och Laila hade gett honom en speciell uppgift.

– Jag var Guds utvalda redskap för det svenska folket. Och det räckte inte med Sverige utan jag fick också ansvaret för Norge. Så jag hade ansvar för 14 miljoner människors kommande räddning, berättar Sturesson.

Sturesson var ung, vacker och karismatisk. Han fick stränga order av Laila om att inte umgås med de andra församlingsmedlemmarna, och särskilt flickorna var förbjudna.

– De pratade aldrig med mig. De vågade inte. Om någon av de här flickorna såg mig på stan så sprang de för sina liv. De trodde ju att de skulle brinna upp ifall de träffade mig, säger Sturesson.

Ingen annan förutom Laila fick röra vid Sturesson. Han var tvungen att gå klädd i lösa kläder och klippa sitt eget hår, eftersom inte ens frisören fick vidröra honom.

Det var ett ganska ensamt liv. När Laila dessutom började para ihop församlingsmedlemmarna, började en spricka i den fasta tron att uppstå.

– Plötsligt skulle alla ha en partner, oavsett ålder. Många gifte sig och bildade familjer. Alla utom jag. Jag fick ingen, säger Sturesson.

Efter att ha besökt sin familj i Sverige fanns det ingen återvändo. Sturesson kände att han inte längre kunde vara en del av Lailas grupp. Att bryta sig loss var svårt, men han klarade det.

– Sprickan måste komma inifrån. Uppstår den inte där så kommer man aldrig loss, säger han.

I dag bor Sturesson i Sverige och trots att han lämnat rörelsen är han fortfarande troende. Han har länge jobbat som predikant men nu är han pensionär. Han fortsätter att läsa Bibeln varje dag.

– Men nu läser jag den inte för andra, utan för mig själv, säger han.

Finlands förebedjare är verksamma än i dag, men gör inte mycket väsen av sig. En av de ledande pastorerna vill inte ställa upp på en intervju, men i ett meddelande beklagar han att det finns de som farit illa i rörelsen. Enligt honom ska förebedjarna ge hopp och tro i vår mörka värld.

Lyssna på dokumentärserien Domedagssekten i Uleåborg på Yle arenan.