Meditationen fanns sedan länge med i Marcus Groths vardag, då han slogs av tanken att övergå till ett liv som klostermunk.

Han hade redan hunnit besöka ett flertal retreatkurser i Sverige och till och med bott fyra år på ett zenbuddhistiskt träningsläger i Karis.

Efter coronapandemin insåg han att zeninriktningen inte var helt rätt för honom. Då beslöt han sig för att börja gå Buddhas väg.

– Jag tror inte på en gud utan jag följer Buddhas anvisningar för ett bättre liv, säger han.

Hade svårt att få bukt med sin psykiska ohälsa

Marcus Groth hade ägnat sitt liv åt teaterjobbet, men också åt att hitta frid i sin själ. Medan han arbetade som skådespelare, regissör och dramaturg drabbades han regelbundet av svåra depressioner och förlamande ångest.

Hans barndom var tung. Mamman dog i bröstcancer då Groth var nio år. Pappan begick självmord några år efter det. Som vuxen fick han diagnosen bipolaritet.

– Jag var stundvis verkligen illa däran och behövde hitta lugn och ro, säger han.

Många flyttar till Asien för att övergå till ett buddhistiskt liv, men det ville inte Groth. Han hittade i stället ett kloster på ön Aegna, eller Ulfsö, utanför Tallinn och beslöt sig för att bekanta sig med det. Efter en prövotid beslöt han sig för att stanna.

Livet på klostret är lugnt

Marcus Groth vaknar varje dag kring klockan 4 på Buddha Sangha-klostret på Ulfsön. Han stiger upp och ringer i en klocka för att väcka de övriga i huset: abboten, fyra andra munkar och den anställda hjälpredan från Sri Lanka.

Efter en kopp kaffe utförs en tio minuter lång gemensam recitation med påföljande meditation i en timme. Sedan varvar han vila med meditation och promenader på ön.

– Min uppgift på klostret är att laga lunch klockan 11. Det är vårt enda mål under dygnet, säger han.

Livet på klostret är både social tillvaro och avskildhet. Det finns en stuga dit Groth ibland väljer att dra sig tillbaka när han vill vara helt ensam.

En gemensam recitation sker igen klockan 19 och vid klockan 22 går Groth och lägger sig.

Groth inleder varje dag med ett stort skratt

På klostret har Groth hittat den djupaste formen av lycka. Det var inte bara avsaknad av lidande, utan något mycket mer och bättre. Efter att i flera månader ha mediterat intensivt, infann den sig. Glädjen.

– Jag skrattade oavbrutet i en timme. Det var en ihållande glädje, ”bliss beyond bliss” kallar jag det, säger han.

Sedan den dagen i februari 2024 händer det varje dag. Skrattet kommer ofta spontant på morgonen.

”Bliss beyond bliss” betyder ungefär ”salighet bortom salighet”, och Groth har hört rykten om att det bara kommer att bli bättre.

Utan begär mot Nirvana

Nuet är det enda som finns och all strävan är borta ur Groths liv. Munkarna lever också i celibat.

Buddhistmunken Saddhabodhi har slutligen funnit friden och behöver inte längre lugnande medicin. Grundmedicinen mot den kroniska sjukdomen bipolaritet tar han ändå fortfarande. Men han har inga behov av yttre ting.

– Vi är tiggarmunkar. Jag äger två plagg och en matskål samt mina mediciner och en tandborste, säger han.

– Ibland kan jag sakna ett glas rödvin med ost, men begäret är förgängligt. No biggie!

Marcus Groth är en av gästerna i Efter Nio. Du kan se hela avsnittet här nedan: