CHIANG MAI, THAILAND Den vackra morgondimman ligger tät över de små fälten på landsbygden i Mae Pang i Phrao-distriktet, knappt hundra kilometer från Chiang Mai i norra Thailand.

Men snart kommer dimman att ersättas av något betydligt farligare – ett giftigt täcke av rök som lägger sig över regionen.

Enligt FN har Chiang Mai tidvis under vintern och våren världens sämsta luftkvalitet.

– I över fem år har vi haft världens värsta luftföroreningar här. Det är illa för jag har en dotter, hon är sex år. Varje år måste jag ta henne till sjukhuset på kontroll, säger ”Aom” Kwanpiromtara Suksri, operativ chef för företaget Biochar Life.

Biochar Life är ett socialt företag grundat av välgörenhetsstiftelsen Warm Heart Foundation, som började sin verksamhet med ett barnhem i Mae Pang år 2008.

Jag möter Aom för frukost i barnhemmets matsal. Med sig har hon sitt andra barn, en några månader gammal bebis.

– Jag mår så dåligt, för barnen har inte valt att födas här. Det är jag som tog henne till den här världen och gav henne det här problemet.

Problemet hon talar om är den årliga så kallade bränningssäsongen.

Enligt en studie publicerad i tidskriften Sustainable Environment Research skapar Thailands ris-, majs- och sockerrörsodlingar 114 miljoner ton skörderester per år.

För många bönder är den snabbaste lösningen att bränna allt. Resultatet blir en giftig smog som lägger sig över hela norra Thailand.

– Luften är så dålig att jag inte kan andas och det ger mig ångest, berättar Rin, en ung kvinna som jobbar på Biochar Life.

Rin jobbar tillsammans med Aom med att bränna avfall i en ny, specialutvecklad ugn. I stället för att bränna skörderesterna på åkrarna, förvandlas de här till biokol – ett miljövänligt kol som binder koldioxid.

Biokolet används som gödsel som förbättrar jorden och ger större skördar.

Portabel ugn förenklar arbetet på fälten

Det är Aom som är hjärnan bakom ugnen och därför är den döpt efter henne. Hon har designat Aom-ugnen för de lokala förhållanden, med stor kunskap i hur vardagen ser ut för bönderna i norra Thailand.

– Jag har sett många olika typer av ugnar och vet att vissa inte passar för våra lokala förhållanden. Här odlas mycket longanfrukt och majs, som har lätt biomassa och mycket löv. Vår specialugn fungerar för våra bönder, berättar Aom.

Ugnen är portabel och lätt att flytta mellan fälten och kan föras dit där avfallet finns. När biokolet är klart kan det genast återföras till jorden.

Biochar Life har samtidigt utvecklat ett sätt att samla in träsyra från processen. Det är ett naturligt bekämpningsmedel som kan ersätta kemiska varianter.

Biochar Life har byggt upp en tydlig affärsmodell kring sin ugn. Målet är att sälja certifierade kolkrediter till företag på den växande frivilliga koldioxidmarknaden, en internationell marknad som påminner om EU:s utsläppsrätter.

Därför mäts den så kallade koldioxidavskiljningen vid förbränningen noggrant.

Företagets kanske största framgång är ett färskt partnerskap med det amerikanska mjukvaruföretaget Iron Software.

Iron Software har kontor i staden Chiang Mai och donerade 18 000 dollar i början av 2026 för att finansiera 50 nya Aom-ugnar.

– Det här visar hur modellen fungerar i praktiken. Det som verkligen hjälper oss är förhandsbeställningar, där köparen betalar i förväg. Då kan vi använda pengarna till att starta produktionen och betala bönderna i förskott.

Det säger Matt Rickard, vd på Biochar Life.

För Iron Software handlar det om att investera i samhället där deras anställda lever – och påverkas av röken. För Biochar Life är det ett tecken på att deras lösning är både lokalt relevant och globalt intressant.

Innovationen stöder en nationell strategi

Initiativet är en del av en större nationell strategi i Thailand. Regeringen vill uppmuntra till innovation för att förvandla avfall till ekonomiska resurser.

Hur relevant strategin är idag kan diskuteras, men nya lösningar för att omvandla jordbruksavfall växer hela tiden fram.

Sockerföretag skapar förnybar energi från avfall och andra producerar biomaterial av svampars rotsystem. Det råder stor enighet om att läget idag inte är hållbart.

En framtid på och för landsbygden

För Rin handlar arbetet med biokol om möjligheten att stanna kvar i sin hemby, trots att de flesta unga väljer att flytta bort.

– Jag vill stanna för att jag älskar det här stället. Så enkelt är det, säger hon.

Enligt Aom kan det här, i bästa fall, vara en av de viktigaste effekterna av deras arbete.

– Om vi kan visa att det går att tjäna pengar på biokol och andra klimatsmarta lösningar, tror jag fler unga kan se en framtid här, säger hon.

Biokolsproduktionen erbjuder en cirkulär lösning med effekter på tre nivåer. Lokalt omvandlas jordbruksavfall till en resurs som stannar i lokalsamhället.

– I vår modell använder bönderna sitt eget avfall. De förvandlar det till biokol som går tillbaka till deras egen mark. Hela processen är cirkulär och sker inom samhället här, menar Matt Rickard.

För regionen handlar det om att ugnen inte släpper ut giftig rök, och ger då positiva hälsoeffekter för invånarna i norra Thailand och på sikt i hela landet.

Dessutom binder biokolet koldioxid i hundratals, eller egentligen tusen år, enligt Rickard.

Eftersom det handlar om något så enkelt som en portabel ugn kan idén i princip fungera som koldioxiduppsamling på landsbyden i hela världen.

Den specialutvecklade ugnen kan vara början på ett nytt sätt att involvera små jordbruk i den globala klimatkampen – kanske på ett ekonomiskt hållbart sätt. Men det kräver att också de som kontrollerar de stora pengarna tror på modellen.