Det är inte bara EU som är trängt av de pågående förändringarna i geopolitiken – också Thailand befinner sig i sitt svåraste diplomatiska läge på generationer.

Landets mål är att vara neutralt mellan USA och Kina, men samtidigt bli en mellanstor makt i en multipolär värld.

Det är en svår balansgång i en region där båda stormakterna har stora intressen.

– Vi har gjort det tydligt att vi inte väljer sida. Vi väljer fred och det som är bäst för det thailändska folket. Vi är tacksamma för att ingendera av dem pressar oss att välja sida, säger diplomaten Nikorndej Balankura.

Kina är Thailands största handelspartner och länderna har djupa historiska och kulturella band.

Men trots massiva kinesiska investeringar, i synnerhet i infrastruktur, vägrar Thailand att bli strategiskt beroende av Kina.

– Många i väst brukar säga att Sydostasien är Kinas bakgård. Det håller jag inte med om. Kina ser oss som en port till Indiska oceanen och Stilla havet. Vi är navet i mitten och de respekterar därför oss, säger Nikorndej Balankura.

Han är högsta talesman för utrikesministeriet och nyutnämnd ambassadör i Frankrike. Han uttrycker sig som en diplomat, men verkligheten är mer komplicerad.

Neutraliteten har sitt pris

Analytikern Benjamin Zawacki publicerade nyligen en bok om Thailands relationer till USA respektive Kina, och har följt Thailand i över 20 år.

Han ser situationen som svårare än vad officiella thailändska källor uppger.

– Thailand är omringat. Grannländerna Laos och Kambodja är helt beroende av Kina, och Myanmar är under kinesiskt inflytande. Kinesiska fartyg ligger i dag vid marinbasen Ream i Kambodja.

– En del av Thailands retorik om att Kina är en vän handlar om att Bangkok känner ett behov av att säga åt Kina att de inte är rädda. De försöker felaktigt framställa det hela som en win-win-situation, säger Zawacki.

En annan säkerhetsanalytiker, Tita Sanglee på ISEAS – Yusof Ishak Institute, håller delvis med Benjamin Zawacki.

Men hon har större förståelse för sitt hemlands till synes optimistiska linje gentemot Kina.

– Bortsett från handelsspänningar ser vi inte Kina som ett hot på det sätt som Japan eller Filippinerna gör. Vi har inga territoriella dispyter med Kina, och geografiskt är vi annorlunda positionerade, säger Sanglee.

Hon menar att Thailand har manöverutrymme men att läget är besvärligt.

– Vi kanske måste samarbeta mer med vissa länder såsom Kina som har stor makt – kanske för mycket. Så är det möjligt att inte välja sida? Det är möjligt, men svårt. Det är en ständig balansgång.

Stor besvikelse på det gamla allierade USA

Med USA har Thailand försvarssamarbete sedan slutet av 1940-talet.

Länderna har också andra starka band då många thailändare, inklusive Nikorndej Balankura, har studerat på amerikanska universitet.

Men relationen har förändrats på kort tid.

– Relationen med USA har blivit mer transaktionell. USA har valt att agera ensidigt genom tariffer och liknande. Jag tror att Europa också har råkat ut för samma amerikanska press, säger Balankura.

Tita Sanglee är mer direkt.

– Problemet är inte bara Trump, utan USA, det nya USA. Efter kriget med Kambodja i somras är intrycket av USA inte längre så positivt här. Många thailändare förväntade sig att USA som allierad skulle hjälpa oss, men i stället stödde USA Kambodja.

Enligt Benjamin Zawacki har USA och Thailand inte längre samma syn på vad alliansen betyder. USA vill rikta den mot Kina, något som Thailand avvisar.

Han menar att USA:s fokus på handel och tariffer och bristande diplomatiskt engagemang, passar Kina perfekt.

– USA skjuter på många sätt självmål i Thailand. Motståndarlaget, alltså Kina, behöver inte göra någonting. De vinner bara genom att låta USA göra sina misstag.

Europa är en tredje väg

Det Thailand nu eftersträvar är nya samarbetspartner, för att värna om sina ambitioner att bli strategiskt autonoma.

– Just nu kommer våra vapen främst från USA och Kina. EU är uppenbart en tredje väg framåt, säger Tita Sanglee.

Thailand har köpt Gripenstridsplan från Sverige i stället för amerikanska plan.

– Europa är geografiskt avlägset från vår regions konflikter, vilket ger oss mer autonomi. Det ger oss mer handlingsfrihet, säger Sanglee.

Thailand söker också nya länder runt om i världen att samarbeta med.

Syftet är att områdesvis hitta bästa möjliga samarbetspartner, i stället för att bli beroende av en enskild partner.

Enligt Thailands utrikesministerium är det samarbete inom områden där landet har hög kompetens viktigast, såsom livsmedelssäkerhet, hälsa och teknologiutbyte och -överföring.

– Vi måste samarbeta mycket närmare med likasinnade länder. Finland är ett perfekt exempel på ett sådant land. Vi diskuterar med Finlands regering om livsmedelssäkerhet och många andra frågor, säger Nikorndej Balankura.

Europa ses också på det civila området som en tredje väg mellan de två stormakterna. Samtidigt är samarbete med EU inte alltid friktionsfritt, påpekar Tita Sanglee.

– EU har strikta regler när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter, intellektuell egendom och miljö. Det är uppenbart att Thailand ännu inte har kommit så långt och kraven är utmanande.

En fot i båda lägren

Ett exempel på Thailands ambitioner att sitta vid de stora förhandlingsborden är landets ansökan om medlemskap i OECD, en ekonomisk samarbetsorganisation för demokratier.

Samtidigt är Thailand också mitt i anslutningsprocessen för att bli medlem i BRICS.

Det är en ekonomisk samarbetsorganisation som vill utmana den västdominerade världsordningen och skapa en mer multipolär ordning.

På utrikesministeriet säger Nikorndej Balankura att Thailand inom OECD vill inkluderas i gemensamma regelverk, och inom BRICS få tillgång till nya marknader.

– Vi tittar inte på dessa organisationer genom ideologiska glasögon, utan genom specifika sakfrågor.

Benjamin Zawacki är skeptisk.

– Thailands utrikespolitik bygger på att hoppas på det bästa och jag är inte säker på att de förbereder sig för det värsta.

Säkerhetsanalytikern Tita Sanglee är mer optimistisk.

– Neutralitet är svårt. Vi kan inte vara neutrala i allt, men målet är att framstå som neutrala på bred nivå.