Ordförande för Finlands friidrottsförbund, Riikka Pakarinen, anser att det finns en viss problematik kring de idrottarstipendier som Undervisnings- och kulturministeriet presenterade förra veckan.

Stipendierna reformerades bland annat så att mottagarna blev färre men beloppen högre.

Endast 16 friidrottare har nu beviljats stipendium, då siffran tidigare var 41. Totalt är det 76 stipendiemottagare. Av dem får 26 idrottare 24 000 euro och 50 idrottare 12 000 euro. Av stipendierna på 24 000 euro beviljades 19 som tvååriga.

”Kriteriet för stipendiet på 12 000 euro är topp-8-placeringar i globala mästerskap under de senaste åren, något vars bedömning och förutsägbarhet är ganska osäker och särskilt subjektiv”, skriver Pakarinen i ett inlägg på förbundets sajt.

Samtidigt påminner Pakarinen om att unga idrottarnas lägre stipendier inte längre finns, ett stöd som tidigare gynnat unga idrottare som redan visat vad de går för på europeisk nivå.

Olika åsikter

Pakarinen poängterar att hon har förståelse för målet med koncentrationen av stipendierna: att förbättra finländska OS-framgångar, men att man nu inte tar hänsyn till om det gäller en OS-gren eller inte i fördelningen.

”Om man vill värdera även icke-OS-grenar lika, så borde man kanske tänka på värdering och grenprogram på flera nivåer även för OS-grenarna”, funderar Pakarinen.

Enligt henne har man ”i stipendiebesluten för många friidrottares del tyvärr dragit slutsatsen att det inte finns en realistisk möjlighet till topp-8 i ett globalt mästerskap”. Pakarinen säger att hon är av annan åsikt ”för flera av våra toppfriidrottares del”.

Flera utan stipendier

Pakarinen lyfter också fram att potentiella EM-medaljörer i friidrott nästa sommar hamnade utanför stipendierna. Hon nämner till exempel Lotta Harala, Aku Partanen och Senni Salminen.

Hon framhäver att idrottsframgång har en stor betydelse för den nationella självkänslan och att idrottsframgångar därför efterlyses i Finland.

”Jag påstår att till exempel i friidrott där tävlan är global och det finns utövare i varje land bidrar redan en EM-medalj till att uppnå en samhällelig kollektiv upplevelse”, skriver Riikka Pakarinen.