Vid småbåtshamnen i Gumbostrand avlöser lokaltrafikens bussar varandra. Ett starkt sken från Söderkullalandet berättar att en snöskoter kommer över isen. Strax efter snöskotern anländer svävaren, sladdar i sidled och vänder galant så att passageraren kan stiga ut vid kajen.

Mitt i farleden sågar isforskaren Patrick Eriksson från Meteorologiska institutet ut ett block is. Det har blivit något av en tradition vid Yle Östnyland att låta Eriksson testa isen vid något ställe där folk rör sig.

– Ur blocket är det lättare att se isens struktur och hur den ser ut under ytan och hur tjock själva kärnisen är. Det är också lättare att mäta tjockleken, säger Eriksson.

Blocket är sjutton centimeter tjockt, varav tio centimeter kärnis och sju centimeter stöpis, det vill säga havsvatten som har flutit upp ovanpå isen och frusit till. Forskaren är nöjd med förhållandena.

– Tumregeln är att kärnisens tjocklek gärna ska vara tio centimeter för att man tryggt ska kunna röra sig på den. Stöpisens bärkraft är sedan ungefär hälften av kärnisens, det vill säga den håller inte lika mycket belastning.

Kärnisen undertill består av stora kristaller, växer nedåt och är glasartad klar is. Stöpisen som bildas ovanpå är något grumligare än kärnisen, men bidrar till isens totala bärighet.

– Den här bär ju helt galant mindre fordon också, konstaterar Eriksson.

Patrick Eriksson känner sig trygg på isen i viken nära båtbryggorna.

– Det gör jag nog, men i och för sig har jag nog isbillen med. Tjockleken här i skärgården är ganska varierande så man måste nog veta var man rör sig, ha ögonen med sig och gärna ha utrustning som man kan kolla isens tjocklek med.

Stor del av skärgården är istäckt

I måndags (12.1) gick sjöbevakningen ut med varning för svaga isar i skärgården längs Finska viken. Myndigheten betonade vikten av att känna till förhållandena vid de havsområden man tänker besöka. Patrick Eriksson instämmer med sjöbevakningens tolkning.

– Det är precis på det sättet. Här längs sydkusten har ju inre skärgården fått någon form av istäcke och en stor del av det är mellan tio och femton centimeter tjockt. Men variationen är stor och det kan utan vidare finnas ställen närmare stränderna där det strömmar mer och är svagt.

Patrick Eriksson nämner vissa sund längre ut mot den öppnare delen av i Sibbo skärgård där det strömmar. Samtidigt kan det finnas platser långt ut utanför de större öarna där isen är stark.

– Vi har fått snö ovanpå och den gör att isens tillväxt blockeras nästan totalt. Vi har inte haft blidväder och det gör att den här fluffiga torra snön isolerar som isoleringsplattor här ovanpå.

Det betyder i praktiken att fast det har varit köldgrader, till och med mycket kallt, den senaste veckan så har isen i till exempel Lovisaviken inte blivit mer än cirka tre centimeter tjockare.

– Det låg fem centimeter fluffig snö ovanpå, så den förhindrar ganska effektivt att isen blir tjockare, säger Eriksson.

Ett populärt stråk är isvägen mellan Borgå centrum och Hammars. Den har nyligen öppnats och lockar många ortsbor ut på isen.

– Även om det dras spår och plogas upp så går man ut på isen på eget ansvar. Det är bra att komma ihåg och att man utrustar sig därefter.

Samtidigt kör de som sköter om vägarna med fordon på isen och det ger en bra fingervisning om hållbarheten.

– Men vid sidan om en bana kan det finnas svaga ställen och man får ha huvudet med sig på samma sätt som på alla andra ställen, säger Patrick Eriksson.

Väderprognosen för de närmaste två veckorna visar vinterväder med köldgrader. Till helgen kan temperaturen tillfälligt stiga till närmare noll grader.

– Just korta lite mildare sekvenser försvagar inte isen i sig. De kan till och med ha en förstärkande effekt om snön ovanpå isen smälter lite och sedan fryser igen så att lagret med stöpis växer.

Om snön som isolerar försvinner hjälper det samtidigt kärnisen där under att växa till sig, som också ger isen en jämnare kvalitet.