Det är en gammal sanning, eller kliché om du vill, att man inte kan vrida klockan tillbaka eller stoppa utvecklingen. Det här hör man ofta upprepas när vi talar om musiken och musikbranschen idag.

Det är en sanning med modifikation. Visst, streamingen är här för att stanna och vinylskivan kommer inte att gå om strömningstjänsterna inom den närmaste tiden precis.

Men minns du 3D-filmerna på bio? När har du senast applicerat de där obekväma brillorna på näsryggen för att se en ny Star Wars- eller Sagan om ringen-film? Det sker inte allt för ofta.

Det pratas mycket om att musiken som vi känner den är hotad. Kanske inte musiken i sig, men artisten, mångfalden och kvaliteten på musiken är absolut i skottgluggen. Kikar man in i gevärspipan ser man sig själv i andra ändan.

Frågar du mig är de största existentiella hoten just nu tre stycken: AI-musiken, rockbarernas död och de formaterade spellistorna.

AI-musiken dränker det viktiga och det har konsekvenser

Eftersom majoriteten av musikkonsumenterna lyssnar på musik på plattformar som Spotify och Youtube så tutar opportunister nu med tindrande ögon ut AI-genererad musik så svetten lackar.

Det är musiksörja som saknar själ och verkliga upplevelser och berättelser, gjord med en knapptryckning på tjänster som till exempel Suno.

Musik utan äkta erfarenheter som vi påtvingas mer eller mindre i smyg. Vi blir pissade i linsen helt enkelt.

Åtminstone jag skulle bli förbannad om jag hittade en ny favoritartist och först senare fick veta att artisten är gjord med AI.

Mänskliga artister får ingen ersättning när deras livsverk och röst flagrant plagieras. Det behövs regler, policybeslut och transparens och det behövs nu.

AI som verktyg är okej, men vi har rätt att få välja bort den helt fejkade musiken om vi vill.

Du som delar Tiktok-videor med trendande AI-låtar eller lyssnar på Jacub eller The Velvet Sundown: tänk efter två gånger innan du ger dem ännu större synlighet.

För varje rockbar som går omkull släcks tio musikkarriärer

Sedan grottmänniskan bankade in ett rytmiskt komp i kompisens skalle med en knotig käpp så har uppträdandet inför publik varit en av grundpelarna för all musik.

I Finland har vi de senaste åren börjat gå och se på våra egna inhemska artister på de största scenerna i landet, stadion och arenor.

Men varje Ultra Bra och Apocalyptica har börjat på de små scenerna. På rockbarer, musikklubbar, nationsfester och musikcaféer runt om i landet.

De är absolut livsviktiga för nationens musikaliska självförsörjandekapacitet. Och de håller på att dö ut. Ingen artist debuterar i ishallen eller på stadion.

Dessa mindre klubbar går nu omkull fortare än Jeffrey Epsteins gamla polare tar avstånd från vad det nu finns i filerna. Bara Helsingfors har förlorat ställen som The Circus, Virgin Oil Company, Nosturi, Sture 21, Factory och Cactus Bar. Utan att motsvarande nya just dykt upp.

Orsaken är som bekant att folk inte dricker som förr och inte går ut så ofta för att se mindre artister. Många sparar pengarna för en enda stor stadionkonsert på sommaren. Coronapandemin var sista spiken i kistan för många musikbarer.

Det behövs nytänk, statligt och kommunalt understöd och vilja att påverka innan det är för sent. Och du behöver gå och se på livemusik på din lokala rockbar!

Spotify dissade Finlands spellistor

På 90-talet började radiokanalerna ty sig till formaterade spellistor baserade på statistik av mer eller mindre luddig kvalitet. Och det är oerhört svårt att få helt ny musik in på en strömlinjeformad radiospellista.

Och då specialprogram läggs ner eller börjar spela AI-musik – som BBC-programmet Introducing gjorde när de spelade AI-artisten Papa Lamour – så är det en spik till i den lilla artistens kista.

Spotifys officiella, modererade spellistor har blivit oerhört viktiga för artister, och i Finland har Spotify haft en enda anställd person som modererat de finska listorna.

I slutet av 2025 rapporterade Helsingin Sanomat att Spotify hade sagt upp Samuli Väänänen, som hade haft ensamt ansvar över de finska spellistorna, och att verksamheten flyttades till Sverige.

Resultatet blev att uppdateringen av spellistorna har lidit i Finland. Till exempel listorna Parasta suomipunkkia och Suomiräp tänään har senast uppdaterats i slutet av november 2025.

Redan det att bara en enda person har haft en enorm makt i Finland över vilka låtar som får komma med på spellistorna har varit ett samtalsämne. Speciellt då Väänänen var på sommarsemester och artister märkte att spellistorna inte uppdaterades, vilket noterades av Klangi.fi år 2024.

Jag frågade Spotify hur det blir i Finland och fick som svar att det inte finns en standardmodell för hur ofta spellistor ska uppdateras, att de finska listorna ska uppdateras i samarbete med ”en lokal moderator”, och att artister fortfarande kan ”pitcha sin musik på samma sätt som tidigare”.

Svenskarna må vara hundra steg före oss när det gäller musikexport, men att någon svensk i Sverige skulle ha kapacitet att identifiera nya finska talanger eller kultartister är en befängd tanke.

De flesta har säkert hört talas om den brittiska radio-dj:n Kenny Everett som 1975 fick en förhandskopia av Queens låt Bohemian Rhapsody på sitt bord, mot löftet att låta bli att spela den nästan sex minuter långa låten.

Naturligtvis spelade han den i radion. Fjorton gånger under en och samma helg. Resten är historia.

Omodererade Spotify-listor påverkar både nya och etablerade artister och nischade genrer.

Vi behöver nya Kenny Everetts!

För annars får du inte nys om det som du inte visste att du ville börja digga.

Lasse Grönroos är musikredaktör som följt förändringen kring rockbarer och Spotify både som musikdiggare och artist.