Med radioprogrammet Pop i topp i ryggen drog Paul Olin och Wille Wilenius ut på turné och erövrade Svenskfinland i slutet av 1980-talet med Duck räpp som kom att bli kultförklarad.
Pop i topp förnyade underhållningsradion
Allt började 1986 med radioprogrammet Pop i topp. Kristina Berg, dåvarande chef för den svenska radiounderhållningen, minns hur det gick till.
– Det var allvarliga unga män som stegade in på mitt kontor och var bekymrade över att ungdomarna saknade en svensk vokabulär för ungdomsmusik på 1980-talet, berättar Kristina Berg om då Wille Wilenius och Paul Olin klev in på hennes kontor med idén om att göra ett musikprogram i radion för ungdomar mellan fjorton till sjutton år.
Wille Wilenius var lärare på ett högstadium i Vanda och märkte att de unga mest lyssnade på finska musikprogram och att utbudet var rätt skralt på svenska. Det var mest Ungdomens gåva i toner som erbjöds.
Wille Wilenius idé att tillsammans med Paul Olin skapa ett musikprogram som talade de ungas eget språk var enkel men behövlig. Varje vecka presenterades topplistor och musikfrågor med inspiration från kustremsans skivförsäljning.
PaleåWille, som de kallade sig, hade galna idéer som ibland tänjde på gränserna. Kristina lovade att de fick göra precis allt de ville, men med förutsättningen att hon som redaktionschef fick lyssna igenom allt och klippa bort sådant som gick för långt över över sedlighetsgränserna.
På den tiden spelades radioprogram in på magnetband och alla bortklippta bandstumpar hänges på väggen i chefens rum. Det blev en ansenlig samling så småningom.
Först spelade de andras låtar och drog skämt mellan låtarna. Så småningom började de själva göra egna låtar och så föddes PaleåWille och den första raplåten på svenska i Finland 1988.
Duon har till och med gett ut en skiva där en annan klassiker, Rör inte min kompis, finns med. Det som gjorde spåret helt unikt var medverkan av Jörn Donner. Att landets främsta kulturpersonlighet och provokatör valde att rappa med i duons galna produktion gav projektet en helt ny dignitet. Det var en tid då gränserna mellan finkultur och anarkistisk ungdomshumor suddades ut för en god sak.
Cirkeln sluts i klassrummet
Att PaleåWilles skapelser har lämnat bestående spår i den finlandssvenska folksjälen blev tydligt långt senare för Wille Wilenius egen son, Hugo Wilenius.
Under en lektion i skolan valde läraren att spela upp Duck räpp för klassen som ett exempel på musikhistoria. Det var först då, sittandes i skolbänken, som sonen fick veta att rösten i högtalarna tillhörde hans egen pappa.
Det är ett kvitto på att det som började som en galen idé i en radiostudio har förvandlats till ett kulturarv som nya generationer ständigt får upptäcka på nytt.
Var med och skapa ett kollektivt minne under jubileumsåret
Yle fyller 100 år 2026. Jubileumsåret vill vi fira med publikens minnen.
Det är många som har kommit ihåg programmet Pop i topp och Duck Räpp. Vi vill gärna höra om dina minnen från andra program, genrer, olika decennier och åldrar. Vad har berört? Har du någon anekdot?
Du kan delta genom att fylla i formuläret nedan.