Det finns många som är barnlösa och helt till freds med saken. Alla vill inte ha barn helt enkelt, för de frivilligt barnlösa behöver detta inte vara speciellt känsligt.
Men för många är barnlöshet ett öppet sår, och det blir inte bättre av att omgivningen är så ivrig att dra upp saken i tid och otid.
En lyssnare skrev nyligen till Relationpodden och bad oss ta upp temat ofrivillig barnlöshet på nytt, och speciellt syna hur barnlösheten påverkar umgänget med vänner, släktingar och arbetskamrater.
Att vara ofrivilligt barnlös är som när alla i klassen får gå på kalas men man själv inte är bjuden. Alla andra pratar om det och själv sitter man där i ett hörn. Förvånansvärt mycket umgänge i vuxenlivet handlar om barn, och då blir man ohjälpligen utanför. Det finns många sociala situationer som jag undviker. Baby showers, dop och barnkalas kräver väldigt mycket av mig. På släktkalas har jag börjat spela bingo med mig själv kring hur många olämpliga kommentarer jag får, allt från 'nåå, sku du int också ha feelis?' till grattisar och blickar på min mage, som råkar vara lite rund. Det här leder till att jag isolerar mig och har fått ett problematiskt förhållande till mat eftersom jag vill att min mage ska bli mindre.
Skulle ge vad som helst för att få vaknätter och magsjukor, 30+
Känner du igen dig?
Är du också ofrivilligt barnlös?
Känner du dig utanför i sociala sammanhang eftersom så mycket kretsar kring barn?
Vilka kommentarer har du fått gällande din barnlöshet? Hur brukar du bemöta omgivningens frågor?
Känner du att du inte får gensvar av dina gamla vänner efter att de fått barn och helt uppslukats av babybubblan?
Kan man fortsätta att umgås trots att den ena har småbarn och den andra är ofrivilligt barnlös? Vad skulle du önska av dina nära och kära?
Om du skriver till oss före onsdag 4 februari hinner vi läsa ditt svar innan vi spelar in poddavsnittet.