Hösten 2024 insjuknade Jan-Erik Meriheinä från Lovisa så svårt i legionella att han hamnade på sjukhus. Här kopplades han till respirator i över en vecka, medvetslös och helt omedveten om världen omkring honom.
Hustrun Thérèse Meriheinä minns hur tung ovissheten var.
– Det gick inte att få kontakt med honom och vi grät mycket. Det är en Guds gåva att Janne fortfarande är vid liv, säger hon.
Borgåbladet har tidigare rapporterat om legionellafallet i Lovisa (kräver inloggning).
Jan-Erik Meriheinä minns själv ingenting från den tiden. Vägen tillbaka till en frisk vardag har varit lång; han var tvungen att lära sig gå och äta på nytt.
Paret misstänker att smittkällan fanns ett stenkast från hemmet: i Lovisa hamn, där enorma mängder utländska avfallsbalar lagrades utomhus.
Stanken var så hemsk att jag nästan kräktes
Thérèse Meriheinä
Under de senaste åren har importen av utländskt avfall till Lovisa hamn tiofaldigats.
Med soporna, som kommit från bland annat Italien och Nederländerna, kom också problemen 2023 och 2024. I flera etapper har hamnens grannar plågats av en odör som de liknat vid ”likstank”, samt av råttor och enorma flugsvärmar.
Då Meriheinäs barnbarn föddes sommaren 2024 var luktproblemen så svåra att bebisen inte alls fick sova utomhus.
– Stanken var så hemsk att jag nästan kräktes då jag gick ut, säger Thérèse Meriheinä.
I september samma år insjuknade Jan-Erik Meriheinä i legionella.
Hälsomyndigheterna har bedömt att hanteringen av avfallsbalar kan frigöra mikrober såsom legionella och att vinden kan sprida dem vidare i närområdet.
Hamnens ledning anser att kopplingen mellan legionellan och avfallet är osannolik.
Smittkällan förblev ett mysterium
Efter att Jan-Erik Meriheinä insjuknat undersökte Institutet för hälsa och välfärd (THL) familjens hem och gård. Där hittades inte den specifika, ovanliga legionellabakterie (Legionella longbeachea) som gjort Jan-Erik Meriheinä svårt sjuk.
Den här typen av legionella härstammar oftast från jord eller kompost.
– Jag frågade THL varifrån vi då fått smittan, men de kunde inte svara på det, säger Thérèse Meriheinä.
Prover från hamnens dagvattenbrunnar samma höst visade på rikliga mängder legionella, men det gjordes inga detaljanalyser av proven och inte heller togs det någonsin prover från själva avfallet.
Därmed förblev källan till Jan-Erik Meriheinäs smitta ett mysterium.
Paret polisanmälde händelsen, men polisen ansåg att det inte förelåg någon misstanke om brott.
Soporna kom från företag med maffiakopplingar
Yles granskande program MOT avslöjar att en stor del av det italienska avfall som kommit till Finland, även till Lovisa, härstammar från det sicilianska företaget Sicula Trasporti.
Företagets tidigare ledning har dömts till långa fängelsestraff för bland annat olagliga avfallstransporter.
År 2020 tog de italienska myndigheterna kontroll över företaget och utsåg en ny förvaltare för att städa upp i verksamheten. Ironiskt nog inleddes avfallstransporterna till Finland först efter detta.
Nu misstänks även den nya förvaltaren för samarbete med maffian och för förskingring. Han har suttit i husarrest med elektronisk fotboja.
Finska myndigheter litade blint på Italien
Finlands miljöcentral (Syke), som beviljar importloven, har inte känt till brottshärvan kring Sicula Trasporti, trots att den fått stor uppmärksamhet i italienska medier.
– Visst borde vi säkert ha känt till det, men jag undrar hur den informationen skulle ha nått oss, säger överinspektör Hannele Nikander på Syke.
Systemet bygger, säger hon, på tillit. Finska myndigheter förlitar sig på att italienska myndigheter sköter kontrollen och gör bara ett fåtal stickprov per år.
Enligt Nikander har Syke veterligen aldrig gett avslag på ett importlov för avfall från Italien.
Italiensk åklagare: Kom och kontrollera själva
Den bristande kontrollen är riskabel. Den italienska åklagaren Raffaella Vinciguerra, som är specialiserad på maffian, säger till MOT att den organiserade brottsligheten är djupt rotad i avfallsbranschen.
Hon menar att Finland inte kan lita på att de italienska kontrollerna är tillräckliga, och har en tydlig uppmaning:
– Kom och gör överraskningsinspektioner på de avfallslaster som avgår från Italien. Det skulle få oss att fästa mer uppmärksamhet vid avfallets kvalitet och hantering.
