Här intill susar bilarna förbi på Tusbyleden och Ring III, men Helsinge kyrka S:t Lars i dagens Vanda står kvar på samma ställe som den byggdes på för omkring 570 år sedan, troligen kring åren 1450-1455.

På den tiden fanns här gårdar med bönder och arbetare samt diverse soldater och hantverkare. Livet hade sin sakta gång, sekel efter sekel.

Helsinge kyrka är den äldsta byggnaden i huvudstadsregionen och väldigt vacker, omtyckt både för vigslar och musikuppträdanden.

– Vanda är en ny stad, men rötterna är mycket djupare i historien, konstaterar Andreas Koivisto, arkeolog vid Vanda stadsmuseum och ordförande för Vandasällskapet.

Klockstapeln intill kyrkan är ännu äldre än kyrkan. I utgrävningar för tjugo år sedan kom det fram att delar under tornet kunde dateras till år 1350.

Både klockstapeln och kyrkan skadades allvarligt av en brand år 1893 och båda genomgick omfattande renoveringsarbeten.

– Här kan man se de äldre delarna, säger Koivisto och visar med handen på stenväggen då vi vandrar upp längs med trätrapporna mot toppen.

Klockstapeln är idag för det mesta stängd för allmänheten, endast i samband med vissa evenemang som Helsinga medeltidsdag sommartid har besökare kunnat titta in. Helsinga är för övrigt en gammal benämning.

– Där uppe är vindflöjeln, men dit ända vågar jag inte gå, skrattar Andreas Koivisto då vi något ansträngda har klättrat upp till kyrkklockenivå.

Tuppen byns beskyddare

Vindflöjeln högst upp i tornet är formad som en tupp och har hängt med åtminstone sedan 1800-talet. Den sägs dessutom ha tagit ställning i flertalet politiska och/eller militära konflikter.

– Byborna har många historier om tuppen. Den gnisslade förskräckligt till exempel då Bobrikov mördades och vid inbördeskriget.

Vid andra världskriget fastnade den i riktning mot öst.

– Alltså därifrån fienden kom. Senare visade det sig att den hade rostat fast.

Just nu då?

– Nu är den lyckligtvis tyst och vänder sig hela tiden, säger Koivisto.

Här uppe, med öronen intill de stora klockorna från 1970-talet, får vi vara tacksamma för att de startas med en knapptryckning inifrån kyrkan, inte oförhappandes.

Sjunkna klockor i Tväran?

Andreas Koivisto vet berätta att det finns en historia om de klockor som användes på 1700-talet. Det var under Stora ofreden (1713–1721), då ryska trupper var på väg att ockupera området.

För att klockorna, med sina värdefulla metaller, inte skulle bli krigsbyte, sänkte byborna dem i Tväran, där Vanda å och Kervo å möts.

Efter kriget skulle man lyfta dem igen. Och då på bästa sätt man då kunde komma på.

– Det behövdes två albino-oxar och för att lyckas med projektet måste alla vara knäpptysta, berättar Koivisto.

Men vid ett strategiskt ögonblick yttrades ord, repet gick av och klockorna åkte tillbaka ner i ån.

– Enligt legenden skulle klockorna finnas kvar i Tväran ännu idag, ler Andreas Koivisto.