Skolcentret i Storkyro sjuder av liv då en ny vecka inleds. Idag har dessutom både högstadie- och gymnasieklasser besök av språkambassadören Niklas Nybom. Han besöker några svenskalektioner för att lyfta fram nyttan med svenskan.

Här på andra sidan språkgränsen i Österbotten, är klyftan mellan svenska och finska områden knivskarp. I Storkyro har en halv procent av invånarna svenska som modersmål, medan en av grannkommunerna, Vörå har 80 procent svenskspråkiga.

När Nybom ber eleverna placera sig i klassrummet enligt hur stor nytta de framöver tror sig ha av svenskan, trängs de flesta bland de som tror sig ha väldigt liten nytta. Men i motsatta hörnet, står Eeva Rinnekari.

– Jag har tänkt mig jobba i internationella kretsar, så jag tror jag kommer att ha nytta av språk, säger hon.

Niklas Nybom berättar om sin resa, från ointresserad skolelev, till en svenskaentusiast, med bättre professionella och sociala möjligheter tack vare språket.

– Det var inspirerande. Jag tror det minskar de negativa attityder som finns mot svenskan. Många frågar sig varför man ska studera tvångssvenska, men i gymnasiet är inställningen mer positiv, säger Rinnekari efter lektionen.

Hon tycker att en mångsidig språkundervisning - och tillräckligt tidiga språkstudier kunde underlätta inlärningen.

Två killar från årskurs 9 är inne på samma linje. De har inget emot svenskan, men den är inte helt flytande än. Topias Vieri tycker det är viktigt med svenskan.

– Det är ju trots allt det andra officiella språket. Och då vi brukar åka på fiskeresor till Sverige så blir det att försöka tala en del svenska, säger han.

Klasskompisen Lauri Jouppila använder svenskan i grannkommunen Vasa, på tennislektioner. Men han berömmer också skolans undervisning.

– Det blir toppen att fortsätta läsa svenska. Vi har jättebra lärare, säger Jouppila och får medhåll av Vieri.

– Det är inte bara en lärare, utan också en god vän, säger Vieri.

Språkambassadörerna har varit verksamma sedan 2019 och både växt och stärkt sin ställning. Trots kring 3 600 lektionsbesök bakom sig, fylls språkambassadörernas schema hela tiden. Jaan Siitonen, som är verksamhetsledare för föreningen, ser positivt på utvecklingen.

– Det finns åtminstone en ny som vill komma med varje vecka. Tyvärr kan vi inte ens ta med alla språkambassadörer just nu. Vi har en gräns på ungefär hundra ambassadörer, säger Siitonen.

Fyrk finns

Språkambassadörerna har dessutom stabil ekonomi med 21 finansiärer i ryggen. Det ger dom också möjlighet att betala ersättning till ambassadörerna för deras uppdrag. Under detta år kommer föreningen att satsa på medlemsvård, för att hålla de aktiva varma i kläderna och inspirerade till sina uppdrag.

Det är belönande se eleverna njuta av att lära sig och hitta anledning att plugga svenska

Mikko Peltomäki, språkambassadör

En av de färskaste medlemmarna i skaran av ambassadörer är Mikko Peltomäki från Vasa. Han har tagit till sig det svenska, framför allt under studier i Sverige. Väl hemma vill han vara med och sprida kunskap om det svenska, både språket och kulturen. Och för honom har flerspråkigheten öppnat en ny värld.

– Det är så belönande att se elever njuta och lära sig någonting. Att de verkligen hittar anledningar att plugga svenskan.

För Peltomäki har kontakten till och kunskapen i svenska öppnat nya dörrar, som han också vill hjälpa andra att hitta.

– Oj, det har gett mig massor. Det har ju fördubblat mina arbetsmöjligheter. Jag har nu massvis med vänner som pratar endast svenska. Jag kan jobba på både svenska och finska teatrar, eller undervisa dans på två språk här i Vasa. Det har ökat mitt självförtroende, säger Peltomäki.

Att uppdragen är betalda är välkommet, anser ambassadörerna. Att resa runt på skolbesök kräver både tid och pengar. Men det är inte avgörande för att känna verksamheten motiverande, tycker i alla fall Peltomäki.

– Det är en biprodukt som man är tacksam över. Det mest givande för mig är att se glimten i elevernas ögon när de fattar något de inte hade insett tidigare.

Exotiskt på helfinska orter

Baserat på responsen som ges efter besöket, ser föreningen att projektet uppskattas. Enkäterna visar att besöken på helfinska orter får ännu mer beröm.

– Man kunde tänka sig att ju närmare språkgrupperna ligger varandra geografiskt, desto mer skulle det påverka inställningen till svenska positivt. Men det är inte alltid fallet, säger Jaan Siitonen.

Därför menar han att ursprungligen helt finskspråkiga representanter, som kanske själva kämpat med sin egen språkinlärning, har mycket gott att dela med sig av sin egen språkresa.

– Det är lättare för eleverna att identifiera sig med ambassadören, än att man skickade en svenskspråkig som är född med språket, säger han.

Siitonen säger att ambitionen är långsiktig så siktet är inställt på att vara verksamma ännu på 2050-talet. Nu planerar man att bredda projektet med besök också till daghem och förskolor, för att också nå en ännu yngre publik. Ändå vidhåller Siitonen föreningens devis, att det går att lära sig nya språk hela livet.

– Vi har många ambassadörer som har börjat prata svenska först som 30- eller 40-åring. Så vill vi också betona att det aldrig är för sent, säger Jaan Siitonen.