Kontrollen över så kallade kritiska mineraler har blivit en allt hetare fråga när världens länder söker fotfästet i den skiftande världsordningen.

Kina har just nu en fördel när det gäller vissa av dem. USA och Europa försöker snabbt komma ikapp.

Project Vault

Under början av sin andra mandatperiod blev USA:s president Donald Trump medveten om hur Kina kunde använda sitt övertag, när han tvingades mildra vissa handelstullar.

Den här insikten har bland annat ökat det amerikanska intresset för outnyttjade fyndigheter på exempelvis Grönland.

Trump försökte också pressa fram ett avtal med Ukraina om tillgång till möjliga fyndigheter där i utbyte mot stöd mot Ryssland.

I början av februari 2026 meddelade Trump att man startar ett nytt initiativ för att bygga upp strategiska reserver av sällsynta jordartsmineraler.

USA har redan en reserv för försvarsbehov, men ska nu försöka bygga upp en reserv för civila industrier.

Det nya initiativet Project Vault, eller Projekt valvet på svenska, är en storsatsning som ska se till att amerikanska företag kan få tag på kritiska råvaror också i krislägen.

Också USA:s tidigare president Joe Biden och hans administration gjorde lagändringar för att bryta beroendet av Kina.

Från och med 1 januari 2027 får försvarsleverantörer till exempel inte använda sällsynta jordartsmetaller av kinesiskt ursprung i amerikanska militära system.

Man har också gjort direkta och stora investeringar i den inhemska gruvindustrin som fokuserar på mineralutvinningen.

Mineralallianser lockar mer än militära

Trots de diplomatiska spänningarna mellan USA och flera av dess allierade i Asien och Europa, har samarbetsviljan kring sällsynta jordartsmineraler inte sinat.

Tvärtom har de asiatiska länderna och även USA, Kanada och Europa på kort tid tagit krafttag för att försäkra att man har tillgång till mineralerna.

Japan och USA ingick i oktober 2025 ett nytt samarbetsavtal kring sällsynta jordartsmineraler.

USA höll i början av februari också ett toppmöte där man samlade delegater från USA, EU, Storbritannien, Japan, Australien och Nya Zeeland för att diskutera en strategisk allians kring råvarorna.

Japan har redan byggt upp reserver och lanserat projekt för utvinning till havs. Man sa också nyligen att man har för avsikt att inleda gruvprojekt i olika delar i Afrika.

Australien, som redan är en ledande producent av kritiska mineraler, har beslutat att satsa ytterligare miljardbelopp för att säkra tillgången.

Även Kanada och Indien tecknade nyligen en överenskommelse kring sällsynta jordartsmineraler som en del av en större affärsuppgörelse.

I Europa har man också lagt in en ny växel.

EU har sedan 2023 antagit lagar för att kartlägga unionens behov, sätta bindande mål för produktion och minska beroendet av enskilda länder för importen av kritiska råmaterial.

Under hösten 2025 lanserade man också initiativet Resource EU.

– Vi kommer att öka takten på samarbeten kring kritiska råmaterial med länder som Ukraina, Australien, Kanada, Kazakstan, Uzbekistan, Chile och Grönland, sa EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen då hon presenterade initiativet.

Stora fyndigheter i exempelvis Sverige och Norge ger också förhoppningar om att de på sikt ska kunna hjälpa Europa med mineraltillgångar.

De flesta experter är dock överens om att alla nya initiativ, nya gruvor eller raffinaderier, kommer att kräva lång tid innan man kan dra nytta av dem.

Vilka är alternativen?

Utöver politiska åtgärder satsas det på forskning, bland annat i Finland, för att effektivisera raffineringen av mineraler.

Enligt Melissa Sanderson, direktör för gruvbolaget American Rare Earths Limited, finns redan avancerade metoder för att separera jordartsmetaller, såsom förångning och magnetisk separation.

Sanderson, som talat med nyhetsbyrån Reuters om ämnet, säger att forskning pågår för att förbättra de här teknikerna och göra dem mer effektiva.

En särskilt lovande metod använder genmodifierade enzymer för att selektivt utvinna specifika metaller, vilket är skonsammare för miljön.

Den biologiska metoden anses ha stor potential och undersöks nu både kommersiellt och av myndigheter.

Flera forskningsprojekt syftar också till att ta tillvara biprodukter från förädlingsprocessen.

Samtidigt försöker många företag, särskilt inom fordonsindustrin, minska användningen av jordartsmetaller eller kombinera dem med mer tillgängliga alternativ.

Är Kinas dominans en myt?

En viktig fråga som ofta uteblir i diskussionen kring sällsynta jordartsmineraler är huruvida narrativet att Kinas dominans är total stämmer.

Enligt Magnus Ericsson, konsult för gruvbranschen och adjungerad professor vid Luleå tekniska universitet, har Kina mycket riktigt kontroll över framförallt förädlingsprocessen och vissa typer av sällsynta jordartsmetaller.

– På kort sikt kan de ställa till med många problem om de stänger av kranen.

Men Kina är också mycket beroende av importen av en rad andra metaller och mineraler som järnmalm, bauxit och koppar. De här räknas av Kina som kritiska för landet.

Kina använder 50 procent av världens totala produktion av metaller.

– Det finns en period i ett lands ekonomiska utveckling där man har behov av stora mängder metall. Och Kina har befunnit sig i den här perioden i tio till femton år, säger Ericsson.

Material som exempelvis koppar kommer enligt experter att bli alltmera åtråvärda eftersom förnybara energisystem, stora datacenter, elfordon och utbyggda elnät kräver stora mängder koppar.

Samtidigt begränsas tillväxten i utbudet av bland annat sjunkande malmhalter och begränsade nya fyndigheter.

Att Kina till stor del måste importera metaller som det här placerar dem i samma sorts sits som Europa, säger Ericsson.

Det här skulle enligt honom kunna användas som ett förhandlingskort av EU när man försöker få till samarbeten.

De nordiska gruvföretagen, som besitter gedigen expertis, skulle kunna vara en viktig faktor i sådana diskussioner, enligt Ericsson.