Vad vet vi om de påstådda förhandlingarna?
Iran har förnekat att förhandlingar med USA pågår, men bekräftat att den iranska utrikesministern har talat med andra parter.
Någon form av indirekta samtal och tyst diplomati verkar alltså föras – med hjälp av medlare. Det är ändå för tidigt att påstå att det skulle vara fråga om regelrätta förhandlingar, såsom president Donald Trump har låtit förstå.
De trevande samtalen är snarare ett sätt för Trump att sondera terrängen.
Sannolikt har parterna genom mellanhänderna fört inledande diskussioner om förutsättningarna för att inleda formella förhandlingar.
Trots de oerhört vaga uppgifterna har nyheten om samtalen tagits emot med försiktig optimism.
Tysklands utrikesminister Johann Wadephul menar att det kanske har skett en vändpunkt i kriget:
– Något händer, och det är bra i en tid när det har funnits fler risker för eskalering än möjligheter att få den här konflikten under kontroll. Det är en skör början, men det är ändå en början.
Vilka parter talar sinsemellan?
Trumpadministrationen konstaterade redan under krigets första dagar att alla ledare som USA kunde tänka sig förhandla med hade dödats. Sedan dess har allt fler i makteliten decimerats.
Det är därför oklart vem USA nu samtalar med. Trump har nämnt en högt respekterad person, som inte är Irans högsta ledare Mojtaba Khamenei.
Enligt israeliska källor, som talat med nyhetstjänsten Axios, ska amerikanerna ha sökt kontakt med det iranska parlamentets talman Mohammad Bagher Ghalibaf, som tidigare var general i revolutionsgardet och fortfarande är nära allierad med Khamenei.
Ghalibaf har ändå förnekat samtalen med amerikanerna. Enligt Ghalibaf kommer iranierna att fortsätta kriget ”fram till total seger”, medan Trump genom ”fake news” försöker manipulera de globala marknaderna.
Iran har däremot bekräftat kontakter med Azerbajdzjan, Oman, Ryssland, Sydkorea, Turkmenistan, Egypten, Pakistan och Turkiet. I synnerhet de tre sistnämnda länderna ska ha varit aktiva medlare i förhållande till USA.
Trump har satt sin tillit sig sin vanliga ”diplomatduo”, svärsonen Jared Kushner samt specialsändebudet Steve Witkoff. Enligt medieuppgifter kunde vicepresidenten JD Vance också ansluta sig till potentiella diskussionerna som kunde föras redan den här veckan i Islamabad, Pakistan.
Att potentiella förhandlingar kunde föras just i Pakistan anses vara ett gångbart alternativ, eftersom Pakistan är ett av få länder som har goda kontakter till både Teheran och Washington.
Vad kräver parterna?
Förutsättningarna för förhandlingar är ytterst svåra.
Kraven från bägge sidor är omfattande och komplexa. Samtidigt har den ömsesidiga tilliten totalförintats och parterna står längre från varandra än kanske någonsin tidigare.
De förra förhandlingarna mellan länderna avbröts då USA tillsammans med Israel anföll Iran och startade kriget. Delegaterna som representerar Iran är fortfarande måltavlor och är därför rädda att kliva in i ett ”bakhåll”.
Vad parterna kräver är inte heller helt klart.
Medlarna har i sin tur konstaterat att högsta prioritet är att bygga upp förtroendet mellan parterna för att sedan kunna stoppa attackerna mot energiinfrastrukturen i regionen och öppna upp Hormuzsundet.
Vem tvingas backa först?
Kriget – och också fredstrevandena – har i stor utsträckning kommit att handla om just Hormuzsundet.
Frågan som många ställer sig är om Trump fick skrämselhicka av de stigande energipriserna. Då är den utsträckta oljekvisten inte mer än ett sätt att blidka marknaderna.
Iran har hittills förlöjligat Trumps påstående om att USA och Iran tillsammans kunde ta kontrollen över Hormuzsundet. Iranierna har förberett sig på ett långt krig och det ligger inte i deras intresse att ge upp sitt trumfkort utan betydande motgifter från amerikanerna.
Samtidigt sägs Vita huset överväga en ockupation av den viktiga oljeön Kharg. Trumps förhandlingsutspel kan alltså visa sig vara ett sätt att köpa sig tid – i väntan på de tusentals amerikanska marinkårssoldaterna och krigsfartygen som är på väg till Mellanöstern.