Vad är egentligen problemet med AI-genererade böcker?

Det var frågan jag gav mig ut för att hitta ett svar på i den här artikeln. Generativ AI i litteraturen blir ett allt vanligare fenomen – i Sverige talar man rentav om att AI-barnböcker har slagit igenom, med titlar som legat högt på försäljningslistorna trots kritiken de fått.

Men ju längre jag jobbade med artikeln, desto mer upptog en annan fråga min tankeverksamhet: Varför bemödar sig folk med att använda AI till det här?

Inte så enkelt som tjänsterna lovar

Experimentet var simpelt: testa tre olika slags tjänster som lovar en unik bilderbok till just dig. Du behöver bara en idé, AI gör resten! Ladda upp en bild på ditt barn och hen är huvudperson i sin egen unika berättelse! Ladda upp din doktorsavhandling och du får en bilderboksversion åt ditt barn!

Det visade sig snabbt att det inte alls var så enkelt som att bara ge AI:n en prompt och så har du din bok i handen.

Eller jo, det kan vara så enkelt. Resultatet, som kan ses här, är därefter: underligt, halvfärdigt, klumpigt, ibland rentav absurt.

En av tjänsterna jag använde sade det rakt ut åt mig: här är din berättelse, nu hjälper jag dig gärna att vidareutveckla, redigera och färdigställa! Får jag föreslå Comic Sans som font?

En av tjänsterna innehöll många steg som jag kan tänka mig att också ingår i den process en barnboksförfattare eller illustratör själv går igenom i skapandet av en berättelse: narrativ- och konceptutveckling, karaktärsprofiler med detaljerade beskrivningar, referensillustrationer av karaktärerna att utgå ifrån när själva illustrationerna ska skapas och så vidare.

Samma tjänst var den av de tre jag testade som hade svårast att skapa kontinuitet i illustrationerna. Trots att jag – faktiskt – satte lite tid på att försöka ändra i promptarna när jag skapade karaktärernas profiler, och valde en illustrerad variant för huvudkaraktärerna, så klarade verktyget inte av att konsekvent generera samma versioner av karaktärerna.

Inte ens stilen på illustrationerna höll, trots att man i processen valde en stil av många alternativ. Det enda som var konsekvent var färgvärlden.

Ganska förvirrande för en liten barnläsare, när bokstäverna A och Y växlar mellan att vara bokstäver, människor och underliga djur.

Gör jobbet själv

Den första slutsatsen man kan dra är att tjänsterna som erbjuder verktygen för att skapa egna bilderböcker med hjälp av AI grovt förenklar den insats det trots allt kräver för att slutresultatet ska vara ens lite likt en riktig barnbok.

Det är något som också beskrivs av många som använder AI för kreativt arbete, inte sällan som en del i ett försvar för varför de låter AI skapa illustrationer istället för att, säg, anlita en illustratör; att det faktiskt inte är så lätt att använda AI och att man verkligen måste lägga in arbete för att det ska bli bra.

Och då kan jag inte låta bli att fråga: vad i all sin dar är då poängen?

Om det ändå kräver en massa tid och arbete att få till stånd något som i slutändan är själlöst och undermåligt jämfört med något en människa kan skapa, varför då inte bara göra det där arbetet från första början?

Fatta pennan och lär dig själv att rita, om det är det som hindrar dig från att förverkliga alla dina lysande idéer. Gå en skrivarkurs och börja öva, om det är där skon klämmer.

Med erfarenheten av att prompta fram tre barnböcker kan jag säga att det är mycket roligare att rita dåligt än att sitta och försöka få AI att förstå att bokstaven A ska vara ett A – inte en kvinna med pottfrisyr och lång steglängd.

Då har vi inte ens nuddat vid problematiken kring upphovsrätt och de enorma mängder energi AI slukar, bara för att någon hade en idé som denne kände att absolut måste bli till en bok, trots avsaknad av kompetens.

Som Lena Frölander-Ulf sa till mig i intervjun: det är härligt att ha idéer, men alla idéer måste inte bli till något.

Julie Ebbe är kulturjournalist, litteraturvetare och förälder till barn som antagligen hade tackat nej till att läsa dessa om hon vågat visa alstren för dem.