Farliga korsningar, bilförare som gör tvära vändningar och stökiga passagerare. Det är en del av riskerna i arbetet för spårvagnsförare i huvudstaden.

Men Minna Räsänen är glad och trivs på jobbet som spårvagnsförare. Efter tjugo år i branschen har hon inte tröttnat.

Inte ens fast hon ibland måste stiga upp redan efter klockan två på natten.

Från sitt hem i Lojo, där hon bor med ett tiotal huskyhundar, tar det en timme till arbetsplatsen i Helsingfors, till en morgontur som kan börja exakt klockan 4.21.

Arbetet kan sluta lika exakt, till exempel klockan 14.12.

– Mina vänner brukar tycka att det är roligt hur exakta tider jag har.

Spårvagnsföraren Minna Räsänen tycker det är roligt att, som hon kallar det, leka med spårvagnarna:

Det var i augusti 2005 som Minna Räsänen, till yrket elmontör, lockades med av en bekant på en kurs för nya spårvagnsförare.

– Jag tyckte om det och blev kvar. Jag tyckte både om vagntekniken och om att köra.

Som nybakad chaufför kändes det nervöst att både köra, sälja biljetter och ha koll på allting samtidigt.

I dag är biljettförsäljningen digital, rutterna förändrade och spårvagnarna uppgraderade.

Köerna i centrum är faktiskt kortare än för tjugo år sedan.

– Då kunde man bli stående i verkligt långa köer, till exempel hit till Hagnäs, säger Räsänen och pekar svepande runt Hagnäs torg där vi träffats på spårvagnshållplatsen.

En orsak kan vara att företag flyttat bort från centrum, tror hon.

Ibland uppstår situationer där passagerare beter sig på något avvikande sätt.

– Via spegeln kan jag se sådant och ta kontakt med trafikledningen. Då får vi vakter på plats.

Men bland kunderna är det för det mesta god stämning, speciellt då man kan hjälpa passagerare.

– Då någon ställer en knepig fråga, man hittar en lösning och passageraren är nöjd och glad och tackar. Eller då någon tappat en väska och man hittar den och kunden får den tillbaka, säger Räsänen.

Navigatorer kan ge problem

Att köra spårvagn är tekniskt lätt, säger Minna Räsänen.

– Det är den övriga trafiken som gör det utmanande – fotgängare, cyklister, bilister – man behöver hela tiden se varifrån de kommer.

Trots att elsparkcyklar och elmopeder som fenomen är nya, känns de enligt Räsänen jämförbara med cyklar i trafiken.

Ett modernt fenomen som utgör potentiellt problem är bilarnas navigatorer.

– Med dem följer plötsliga beslut som ”nu ska vi vända här”, och då kommer bilisterna inte ihåg att titta överallt.

Kollisionskorsningar

För en spårvagnsförare finns det vissa ställen som är mer utmanande än andra, och där det inträffat kollisioner.

– Stockholmsgatan. Om det är mycket folk får man vara mycket noga så att man ryms emellan. Där är bilar som vänder just framför en.

Hittills har Räsänen klarat sig igenom stället oskadd.

Just den gatan hör till fyra problemkorsningar i Helsingfors där flera kollisioner med spårvagnar och andra fordon skett:

Spårvagnar på Kronbergsbron

På den nya Kronbergsbron kommer spårvagnen att rulla i trafik för första gången eventuellt redan i slutet av år 2026.

– Jag väntar på det. En ny rutt, nya skenor, det blir intressant, säger Räsänen.

Blir det rentav en drömrutt?

– Nja, till sist är den säkert samma som de andra, men de första gångerna blir det lite spännande.

Om du fick önska någon ytterligare egenskap till en spårvagn, vad skulle det vara?

– Jag skulle lägga till en broms som gör att vagnen saktar in riktigt mjukt och gungar lite när den stannar.