En husfasad i centrala Åbo har blivit en populär boplats för bin i vårvärmen.

Fasaden är täckt med keramiska skivor med ett litet mellanrum mellan sig och i skivorna finns små men djupa hål som lockar till sig bin.

Husets disponent kände inte till fenomenet innan Yle Åboland kontaktade honom men företagarna i husbolaget har märkt att det finns ovanligt många bin i år.

Välkomna pollinerare

Ville Ojanen har en blomsterbutik i gatuplan vid Allégatan och han brukar träffa på bina speciellt på morgnarna då han lyfter ut sina blomsterhyllor.

– Visst kommer de och hälsar på då jag ställer ut blommorna på morgonen men de stör mig inte, de är ju duktiga pollinerare och en del av naturen, konstaterar Ojanen.

Perfekt boplats för vildbin

Biodlaren Titti Edfelt har studerat bin i många år och hon säger att det på Allégatan rör sig om en ganska vanlig art av vildbin.

– Det här visar sig vara ett tapetserarbi, en av våra vildbiarter som vissa år förekommer i större mängder än normalt, förklarar Edfelt.

Tapetserarbina har enligt Edfelt hittat idealiska förhållanden i husväggen. Den mörka färgen på fasaden gör att solen värmer upp väggen ordentligt, vilket bina uppskattar. Hålen i väggmaterialet har dessutom precis rätt storlek för deras behov.

– Jag tror säkert att de trivs där. De har hittat hål som passar för deras ändamål. Det som de här bina är ute efter är en säker boplats, säger Edfelt.

Det är honorna som nu på våren eller försommaren söker sig in i hålen för att lägga ägg. De undersöker först hur lång gången är och lägger sedan äggen längst in i hålet.

Flickor först – pojkar längre ut

Binas beteende följer ett fascinerande mönster som säkerställer artens överlevnad. Längst in i gången placeras äggen som blir honor, medan hanarnas ägg läggs längre ut mot öppningen. Mellan äggen och hålets mynning lämnas dessutom ett tomt utrymme.

– Det är tomt en bit för att inte fåglarna ska kunna hacka ut dem därifrån, förklarar Titti Edfelt.

Att honorna placeras innerst är ingen slump utan en överlevnadsstrategi.

– Det är flickbina som ska föra arten vidare och därför ska de vara säkrast, säger Edfelt.

Edfelt påpekar att det ändå inte är ett medvetet val från binas sida.

– Jag tror inte att bimamman vet om att nu ska jag göra så här – hon bara gör det för att hennes hormoner säger att nu är det så här.

Gul på magen och lurvig kropp

Tapetserarbiet är lätt att känna igen om man vet vad man ska titta efter. Till skillnad från getingar har de inte lika tydliga färgmarkeringar.

– Det här tapetserarbiet är gula på magen där de samlar pollen, beskriver Titti Edfelt.

Bakkroppen är segmenterad och mörkbrungrå, medan mellankroppen är täckt av nästan vita hår som gör biet lurvigt. Storleken ligger på mellan sex och åtta millimeter, vilket är ganska stort för att vara ett vildbi.

Ingen fara för människor

Den stora frågan för de boende är naturligtvis om bina utgör någon risk, om de kan sticka.

– Vanligtvis så är vildbina som söker sig till hus och bostäder inte farliga, de är inte aggressiva i någon mån, försäkrar biodlaren Titti Edfelt.

Hon förklarar att även om vissa arter rent teoretiskt kan sticka, så händer det bara om de krockar med någon. Många vildbiarter har inte ens någon gadd att sticka med. De som har en gadd har så korta och svaga gaddar att de inte kan tränga igenom kläder.

Har du stött på något spännande i din omgivning, eller har du ett nyhetstips som du vill dela med dig av till Yle Åboland? Ta kontakt med oss via vårt kontaktformulär!