Johan Willners fru Margareta flyttade till äldreboendet Barkbacken i Åbo under hösten 2024 och bodde där fram till sin bortgång i maj 2026.

Hon flyttade till boendet eftersom hon led av svår demenssjukdom och olika hälsoproblem som hjärtsvikt. Tanken var att Margareta vid Barkbacken också skulle få hjälp med rehabilitering och aktivering.

Efter att Margareta flyttat till Barkbacken märkte Willner så småningom att allt inte fungerade som det skulle. Den rehabiliterande vård som hade utlovats uteblev till en stor del.

– Tanken med aktiverande och rehabiliterande vård är ju att erbjuda livskvalitet, så att vården inte bara handlar om förvaring. Vården vi fick motsvarande inte våra förväntningar med tanke på det pris vi betalade.

Willner lade också märke till att personalen byttes ut relativt ofta. Till exempel den sjukskötare som haft huvudansvar för hans frus vård sade upp sig utan att han informerades om saken.

Barkbacken strävar efter att ha ett något större antal vårdare per klient än vad som krävs enligt lag, det vill säga 0,65 vårdare per klient istället för 0,60. Men enligt Johan Willner verkar inte heller det vara tillräckligt för att de äldre ska få den vård de behöver.

– Den personal som faktiskt var på plats var vi ändå nöjda med, det var inget fel på deras sakkunskap.

Beslut kring medicin och behandling fattades utan att prata med anhöriga

Johan Willners fru hade inte ett vårdtestamente, alltså ett dokument med instruktioner kring vilken typ av vård som ska erbjudas i olika situationer. Om vårdtestamente saknas ska beslut kring vården fattas i samband med anhöriga.

Enligt Willner fattades ändå flera beslut kring hans frus vård utan att han konsulterades.

Margareta hade problem med sömnapné och fick därför sova med en så kallad CPAP-maskin som underlättar andningen. Vid Barkbacken slutade man använda maskinen på natten utan att prata med Johan Willner först.

Man bestämde också att avsluta behandlingen för våt makuladegeneration, en ögonsjukdom som i värsta fall kan leda till blindhet.

Läkare ansåg inte att sjukdomen skulle hinna avancera tillräckligt långt under Margaretas livstid för att motivera behandling. Inte heller det här diskuterades med Willner innan man avslutade behandlingen.

För det tredje upphörde man med medicineringen med blodförtunnande läkemedel för att behandla förmaksflimmer och för att förebygga stroke. Margareta drabbades senare av en stroke, bara några dagar innan hon gick bort.

– Man ska såklart respektera läkarens bedömning, men jag har som anhörig enligt lag rätt att delta i beslutsfattandet kring min frus vård. Jag skulle själv ha gjort en annan bedömning än läkaren i detta fall.

Svårt att veta hur vården faktiskt fungerar

Som anhörig till en person med demenssjukdom kan det vara mycket svårt att veta hur vården faktiskt ser ut på ett serviceboende. Det hör till sjukdomsbilden att måendet försämras och därför kan det vara svårt att avgöra om det finns brister inom vården.

– Man kunde ju inte fråga henne om hon fått duscha i dag eller om hon fått vara utomhus, säger Willner.

Johan Willner är rädd för att den ekonomiska press som råder inom äldreomsorgen kommer att leda till snedvridna bedömningar när det gäller vården.

– En del vårdformer är dyrare än andra, och därför är det viktigt att vårdinstitutionerna faktiskt konsulterar anhöriga när beslut ska fattas. Annars kan det i värsta fall uppstå situationer där vårdhemmen utför ett slags passiv eutanasi, och där vill vi ju inte hamna.

Ångrar du i dag att ni valde att ta emot platsen på Barkbacken?

– Med den information som vi har i dag så skulle man ha kunnat vänta tills en annan plats blev ledig.

Barkbacken: ”Vi tar responsen på allvar”

Barkbackens vd Susanne Karlsson svarar i ett mejl till Yle Åboland att de inte kan kommentera enskilda fall på grund av sina boendes integritet.

Karlsson säger att rehabiliterande verksamhet är en viktig del av de boendes vård.

Enligt Karlsson finns det tre aktivitetsledare på Barkbacken som måndag till fredag ordnar både gruppaktiviteter och individuella aktiviteter dagligen. Priset som klienten betalar baserar sig på den äldres inkomster och beräknas enligt samma lagstadgade grunder för alla klienter.

”Vi är ledsna att vi inte lyckats motsvara förväntningarna och tar responsen på allvar”, säger Karlsson.

Angående beslut som fattats kring vård utan att anhöriga har informerats säger Karlsson att medicinska bedömningar och beslut om behandling hör till hälso- och sjukvårdens ansvar inom välfärdsområdet. Det är välfärdsområdets läkare som besöker boendet regelbundet och ansvarar för den medicinska delen av vården.

”Den boende själv eller, när det är aktuellt, dennes lagliga företrädare eller närstående, involveras enligt gällande lagstiftning och den individuella situationen”, säger Karlsson.

När det gäller personalsituationen säger Karlsson att man försöker upprätthålla kontinuitet och erbjuda trygga vårdrelationer, men att personalförändringar ibland förekommer inom vården.

”Om det sker förändringar i utsedda ansvarspersoner, såsom egenvårdare eller sjukskötare, informeras klienten och vid behov även de anhöriga.”

Har du ett tips till oss på Yle Åboland? Ta kontakt via vårt formulär!