Asturiska (asturiska: asturianu^[1]) är ett romanskt språk. Det talas i provinserna Asturien och León i Spanien samt i Miranda do Douro i Portugal (där det går under namnet mirandesiska). Språket är utrotningshotat, och antalet talande (nu omkring 100000 som förstaspråk^[1]) minskade kraftigt under 1900-talet. Under senare årtionden har åtgärder för att skydda och främja språket vidtagits.

Asturiska är en av huvudvarieteterna^[1] bland de ibero-romanska språken. Asturien var basen för den kristna återerövringen av Iberiska halvön från de muslimska morerna, och språket talades tidigt på båda sidor om de kantabriska bergen (i norr i Asturien och i söder i norra León).

Liksom aragoniskan utkonkurrerades asturiskan dock redan under medeltiden av den expansiva kastilianska varieteten av spanskan. Därefter har asturiskan förpassats till en enbart lokal angelägenhet i princip utan (viktigare) litteratur.^[1]

Under 1970-talet inleddes ansträngningar för att återupprätta asturiskans roll som språk i olika sammanhang. 1980 inrättades en akademi för det asturiska språket i regionens huvudort Oviedo.^[1]

Asturiskan kallas även lokalt för bable ('språk'; jämför spanskans habla).^[2]

Asturiskan ingår i den större språkgrupperingen astur-leonesiska. Den inkluderar cirka sju olika språk eller dialekter, var och en med sin egen tydliga karaktär, listade från öster till väster och från norr till söder:

• Kantabriska (i västra Kantabrien; övergång till kastilianska; även benämnd montañés)
• Östasturiska (i östligaste Asturien och nordöstligaste León)
• Central asturiska (i centrala Asturien samt nordligaste León)
• Västasturiska (mellan Naviafloden och Nalónfloden, liksom i västligaste Kastilien och León; kallas även leonesiska)
• Galicisk-asturiska (i och runt västligaste Asturien)
• Mirandesiska (i nordöstligaste Portugal, väster om västligaste Kastilien och León)
• Extremaduriska (i och runt nordligaste Extremadura)

• Ethnologue.com