| Romarriket | |
| 👁 Image Romarrikets statsskick och förvaltning | |
| Romarrikets historiska perioder | |
| Roms kungatid 753 f.Kr. – 509 f.Kr. | |
| Romerska republiken 509 f.Kr. – 27 f.Kr. | |
| Romerska kejsardömet 27 f.Kr. – 395 e.Kr. | |
| Västromerska riket 395–476 |
Östromerska riket 395–1453 |
| Ordinära magistrater | |
| Konsul (Rom)· Praetor· Prokonsul· Propraetor· Edil· Kvestor· Tribun· Censor· Curator | |
| Extraordinära magistrater | |
| Diktator· Magister Equitum· Ståthållare· Triumviri· Decemvir | |
| Ämbeten, titlar och hederstitlar | |
| Kejsare· Legatus· Dux· Officium· Prefekt· Praetorianprefekt· Vicarius· Vigintisexviri· Liktor· Magister militum· Imperator· Princeps senatus· Pontifex maximus· Tetrark· Augustus· Augusta· Africanus· Caesar· Dekurion· Dominus· Domina | |
| Institutioner och juridik | |
| Romerska senaten· Cursus honorum· Romerska folkförsamlingen· Romersk rätt· Romerskt medborgarskap· Imperium· Auktoritet· Kollegialitet | |
Under den romerska republiken följde ämbetet prokonsul efter ett konsulat i det antika Rom. En prokonsul kunde utses genom lottdragning (tillsammans med propraetorerna) till ståthållare över en romersk provins i ett år, samt uppbar juridisk immunitet under de fem år som titeln innehades.
Under det kejsarriket var kejsaren dessutom själv prokonsul över de kejsarliga provinserna, där han utnämnde legater. De senatoriala provinserna styrdes fortfarande av prokonsuler.
Av senatsprovinsernas styresmän under kejsartiden var bara två "riktiga" konsuler, de i provinserna Africa och Asia. [1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Julius Caesar, Inbördeskriget, översättn. Ingemar Lagerström, Stockholm: Norstedts 2007.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Bra Böckers lexikon, 1979.