| SU-100 | |
| 👁 Image SU-100 i Kiev | |
| Generella egenskaper | |
|---|---|
| Typ | Pansarvärnskanonvagn |
| Besättning | 4 |
| Längd | 9,45 meter |
| Bredd | 3,00 meter |
| Höjd | 2,25 meter |
| Vikt | 31,6 ton |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | front 75 mm sida 45 mm tak 20 mm |
| Primär beväpning | 1 × 100 mm D-10S |
| Sekundär beväpning | - |
| Mobilitet | |
| Motor | 12-cyl diesel modell V-2 373 kW (500 hk) |
| Upphängning | Christie |
| Hastighet på väg | 48 km/h |
| Hastighet i terräng | - |
| Hastighet i vatten | - |
| Räckvidd | 320 km |
SU-100 var en sovjetisk, tungt bepansrad pansarvärnskanonvagn med en kanon med 100mm kaliber. Fordonet var baserat på T-34:ans chassi. SU-100 sattes in i andra världskrigets slutskede 1944–1945 på östfronten och användes även efter kriget. Kanonens eldkraft var tillräcklig för att slå ut de tunga tyska stridsvagnarna Panther och Tiger. SU-100 ersatte delvis den tidigare SU-85.
SU-100 började massproduceras i september 1944. I juli 1945 hade 2335 SU-100 byggts. Efter kriget tillverkades vagnen också i Tjeckoslovakien.
Efter kriget användes vagnen i Warszawapaktens militär, liksom av Egypten, Syrien, Angola och Kuba. Vagnen sattes in i strid av Egypten mot Israel under Suezkrisen 1956, sexdagarskriget 1967 samt av Egypten och Syrien i Yom Kippur-kriget 1973. Sovjetarmén slutade att använda SU-100 operativt 1957.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, SU-100, 10 juni 2015.
| ||||||||||||||||||