Formel3 eller F3 är en racingklass med öppna ensitsiga tävlingsbilar med friliggande hjul.

Formel3-bilar kännetecknas av höga topphastigheter och en relativt låg kostnad, vilket gör klassen till en attraktiv ingångsnivå till de högre klasserna inom racing. De olika mästerskap som hålls i Europa, Australien och Sydamerika är ofta viktiga som en språngbräda för framtida förare i formel 1.

De första formel3-bilarna byggdes med lättviktsrörchassin och drevs av motorcykelmotorer på 500cc. Denna tidiga form har sitt ursprung i efterkrigstidens racing och utvecklades från billigare specialtävlingar som organiserades av entusiaster i Bristol i England kort före andra världskriget. Efter kriget utvecklades racingsporten långsamt i Storbritannien, och hembyggda tävlingsbilar med motorcykelmotorer på 500cc var relativt billiga. Formelklassen var från början avsedd för individuella tillverkare, men Cooper kom att dominera med sina massproducerade bilar. Formel 3 var den sedvanliga vägen till racing under första hälften av 1950-talet.

Formel3 låg i träda från senare hälften av 1950-talet fram till 1963 då både den och formel 2 ersattes av formel Junior med bilar med motorer på 1000cc eller 1100cc.

En formel3 för fyrcylindriga bilar med hårdtrimmade enliters standardmotorer återintroducerades 1964 och användes till 1970. Under åren 1971-1973 användes nya regler som tillät motorer på 1600cc med begränsat luftintag och aerodynamik började spela en viktigare roll. Tvålitersregler introducerades 1974, men fortfarande med begränsat luftintag. Sedan dess har formelklassens regler för motorer förändrats ovanligt lite i jämförelse med övrig motorsports.