Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningarav omkomma | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | omkomma |
| Presens | omkommer |
| Preteritum | omkom |
| Supinum | omkommit |
| Imperativ | omkom |
| Particip | |
| Presens | omkommande, omkommandes |
| Perfekt | omkommen |
omkomma
- dö i samband med en viss händelse, som en olyckshändelse, ett våldsdåd eller ett sjukdomsutbrott
- Samtliga passagerare omkom.
- Etymologi: Av fornsvenskaumkoma(”om tid: komma åter, gå i kretslopp”). Jämför medellågtyska ummekommen (tyska umkommen).
- Synonymer: förolyckas